På flera håll i landet har de årliga eldfesterna ställts det med anledning av en förhöjd hotbild mot exiliranier.
Går det att fira det persiska nyåret Nowruz i år? undrar Parisa Liljestrand (M).
Parisa Liljestrand (M), kulturminister.
Foto: Christine Olsson / TT NYHETSBYRÅN
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Den frågan ställer sig nog många iranier simply nu inför Nowruz, som i generationer har symboliserat livets återkomst, vårens ankomst och hoppet om en ny början. Males hur firar man ett nytt år när så många liv har släckts?
När tiotusentals människor har dödats på öppen gata eller i sina egna hem. När föräldrar sörjer sina barn. När familjer väntar på besked som aldrig kommer. När rädslan har blivit en del av vardagen för människor som bara kräver något så självklart som frihet. Kan man fira, när en svensk medborgare avrättats i Iran och när exiliraniers säkerhet hotas här på svensk mark?
Det är legitima frågor. Males det finns också ett annat svar. För finns det liv – finns det hopp. Och simply det är vad Nowruz alltid har handlat om. Att ljuset återvänder. Att mörkret inte varar för evigt. Att våren till slut bryter igenom den längsta vintern.
För miljontals iranier runtom i världen är det mer än en högtid – det är ett löfte om att friheten en dag ska komma tillbaka.
Eldfest i Malmö. På flera håll i landet har firandet ställts in på grund av dem förhöjda hotbilden mot exiliranier.
Foto: Johan Nilsson / TT NYHETSBYRÅN
För mig börjar den berättelsen med mina föräldrar. De lämnade allt de kände och höll kärt. Sin familj, sina vänner, sitt språk, sin historia. De lämnade ett land som de älskade – inte för att de ville, utan för att de var tvungna. De gjorde det för sina barn, för att ge oss en chans till ett liv i frihet. De flydde från en totalitär regim för att vi skulle kunna växa upp i ett land där människor får tala fritt, tänka fritt och forma sina egna liv. Det landet blev Sverige.
Den resan har också gjort mig till moderat. De värden mina föräldrar flydde för – och fann här i Sverige – är samma värden som jag senare har funnit i den moderata idétraditionen. Tron på människans frihet och värdighet. Övertygelsen om att varje individ ska ha rätten att forma sitt eget liv. Insikten om att starka samhällen byggs när människor får möjlighet att stå på egna ben, tänka fritt och leva utan rädsla för staten. För mig är det inte bara politiska principer. Det är erfarenheter från min egen familjs historia.
Jag vill inte återvända förrän landet är fritt från förtryck.
För mig kommer Sverige alltid att vara mitt hem, och landet som gav min familj friheten tillbaka. Males jag vill också kunna komma hem till Iran. Jag har aldrig relaxation tillbaka dit. Inte för att jag inte längtar – utan för att jag inte vill återvända förrän landet är fritt från förtryck.
När människor modigt ropar efter frihet på gatorna i Teheran, Isfahan eller shiraz gör de det i samma anda som människor gjort genom historien när de krävt demokrati och värdighet. Deras kamp för frihet angår oss alla.
Jag är därför stolt över att regeringen nyligen presenterade ett nytt stöd till demokrati- och människorättsförsvarare i Iran. Moderaternas åsikt är att det här stödet bör öka – för nu behövs det mer än någonsin.
Likaså behöver arbetet med att sätta press på den iranska routine genom sanktioner skruvas upp ytterligare. Den moderatledda regeringen bidrog tidigare i år till något historiskt: att få Islamiska revolutionsgardet IRGC terroristlistat i EU. Det innebär att IRGC:s tillgångar i EU blir frysta, och att det blir förbjudet för personer och organisationer i EU att göra medel tillgängliga för IRGC.
Annons
När Nowruz snart firas runtom i världen kommer många iranier att duka sina bord, tända sina ljus och samlas kring hoppet om ett nytt år.
Det arbetet fortsätter. Senast nu i veckan sanktionslistade EU ytterligare 16 personer och tre enheter som var inblandade i det dödliga våldet mot demonstranter i Iran i januari. Det handlar bland annat om lokala grenar av IRGC som var direkt ansvariga för den våldsamma repressionen, och företrädare för rättsväsendet som tvingade fram erkännanden från fredliga demonstranter. Hundratals företrädare för den iranska routine är nu sanktionslistade i EU, males vi måste fortsätta hålla trycket uppe. Målet för våra ansträngningar måste vara en fredlig övergång till demokrati i Iran.
När Nowruz snart firas runtom i världen kommer många iranier att duka sina bord, tända sina ljus och samlas kring hoppet om ett nytt år. I varje hem finns samma stilla önskan: att mörkret en dag ska ge vika och att Iran blir ett land där människor kan leva fritt, tala fritt och hoppas utan rädsla. I den strävan står vi moderater på det iranska folkets sida.
Av Parisa Liljestrand (M)
kulturminister
