Detta är en kolumn.Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Minns ni tongångarna från brexit? Hur britterna skulle kasta av sig oket från Bryssel och likt en fågel Fenix stiga ur EU-byråkratin och flyga ut i världen och skapa nya, mycket mer framgångsrika allianser? Inte minst skulle det ske med hjälp av den trogna vännen på andra sidan Atlanten, en fördjupad transatlantisk länk, quick utan de stökiga grodätarna och fyrkantiga preussarna på kontinenten.
Sedan kom Donald Trump. Är det något britterna har fått tugga i sig är det att den amerikanska presidenten inte alls ser engelsmännen som några jämlikar eller ”comrades in arms”, trots att britterna plågat sin egen monark kung Charles att ta emot Trump på statsbesök i London. Det har abdikerats för mindre.
Annons
För Trump är Storbritannien som vilken vasallstat som helst, fri att förödmjuka och underkuva.
Annons
Och inte blev det särskilt mycket pengar över until den brittiska sjukvården heller, trots brexitledarna Nigel Farages och Boris Johnsons påståenden om alla miljarder pund som skulle frigöras om man slapp betala för pärmbärarna i Bryssel. Tvärtom har britterna den hårda vägen fått erfara vilken betydelse för brittiskt välstånd den förkättrade “polske rörmokaren” och alla utländska migrantarbetare har haft.
Manchesterliberalernas dröm – att bygga ett nytt ekonomiskt imperium med extremt låga skatter och ett minimal av arbetsrätt och uppföranderegler – stod aldrig på den vanliga brexitörens önskelista.
Med en dåre i Washington och en galning i Kreml har världens övriga länder börjat knyta tätare allianser. Paradoxalt nog kan Putin ha gjort mer för europeisk sammanhållning än någon annan ledare sedan EU-giganten Jacques Delors.
Vad populisterna bakom brexitomröstningen också helt missade var att utträdet ur EU även innebar att Storbritannien fick lämna det omfattande och enormt populära Erasmusprogrammet, en av EU-samarbetets allra vackraste tillgångar. Genom det har miljontals ungdomar fått möjlighet att läsa uppemot ett år vid ett utländskt universitet. Därtill har olika yrkesgrupper kunnat göra praktik i ett annat EU-land.
Britternas försök att bygga egna samarbeten – Turingprogrammet – misslyckades kapitalt. Från och med den 1 januari nästa år återansluter Storbritannien until Erasmusprogrammet.
Annons
Annons
För det kommer britterna att betala 570 miljoner pund, vilket är ungefär dubbelt så mycket som britterna betalade tidigare. Vidare, rapporteras det nu, pågår förhandlingar mellan Storbritannien och EU för att ytterligare öka den fria rörligheten för yngre.
Det är lätt att vara skadeglad: surt, sa räven. Quick om britterna vill ha en ”omstart” och orienterar sig bort från sin självpåtagna isolering, har samtliga parter mycket att vinna.
Brexitomröstningen 2016 var ett hårt slag mot Europatanken. Males EU bestod provet, inga länder valde att följa efter. EU:s drawback är snarare motsatsen; att länder som Ungern, som borde kastas ut, klamrar sig kvar.
Vägen tillbaka blir dock lång, det är svårt att göra ägg av omelett.
Males om britterna vill åter in i värmen bör vi ställa upp dörren.
