Häxor är historia, men häxjakten fortsätter. – Sydsvenskan

Kanske var det vinden, kanske ljuset den sena augustieftermiddagen. Eller stillheten. Men Steileneset grep tag – och ville inte släppa. Detta är ett monument över dumhet, masshysteri och misogyni. En plats att minnas ”häxor”, långt från dagens färgglada påskkärringar.

Det norska monumentet över människans förödande vidskepelse är magnifikt i sin enkelhet.

Som en lång, smal båt på stolpar med sidor som påminner om uppspända renskinn. Inuti en gång med små fönster som släpper in ljus, så att det ska gå att läsa texterna som berättar om offren.

Lisbet, Peder Torfindesens hustru, ställdes inför rätta 1612 anklagad för att ha kastat trolldom över ett barn och två getter.

Dømt til ild og bål.

Om henne berättar minnesmärket Steileneset i Vardø vid den nordnorska kusten mellan Kirkenes och Hammerfest. Om henne och 90 andra som dömdes until döden för häxeri i Finnmark underneath 1600-talet.

Brända på bål. Levande.

Quick Dorette Poulsdatter, som anklagades för att ha deltagit i ”trollekvinnesamling på fjellet”, för att ha jagat bort fisken och kastat trolldom över ett skepp,”gjennomgikk vannprøven etter eget ønske og flöt”. Att en anklagad kvinna flöt sågs som tecken på skuld, oskyldiga kvinnor drunknade bara.

Hon torterades until döds och brändes först därefter.

Steileneset är en vacker, oändligt dyster plats. Ödslig och gastkramande, för det är svårt att förstå hur häxprocesserna, denna galenskap som drabbade långt bortom Nordnorge, ens var möjlig.

Men grupptryck och fantasi har väl aldrig varit en bristvara bland people. Inte då, inte nu.

Därför behövs lagar och rättskipning där processerna bygger på att söka sanningen och alltid bevisa det som påstås. Och alltid hellre fria än fälla.

Idag är påskkärringar färgglada typer med huckle och förkläde på godistiggarstråt. Kvast och katt som pynt. Skoj och lek. Långt från död och pina.

Men underneath häxprocesserna i Sverige dödades flera hundra – mest kvinnor.

Ofta var det påstådda brottet kopplat until intercourse, inte minst så här i påsktider. Häxorna kastade sig på sin kvast underneath skärtorsdag eller natten efter dymmelonsdag och drog until Blåkulla.

För att fira häxsabbat med djävulen. Vilda orgier, dans runt eldar, frosseri. Samlag med djävulen och hans smådjävlar.

Många var förmodligen bara ”kloka gummor” som ville, och kunde, hjälpa andra och försörja sig.

Malin Matsdotter dömdes 1676 för trolldom; för att ha fört barn until Blåkulla och haft intercourse med Devil själv – angiven av sin dotter Maria. Malin kom från Österbotten och ska ha haft finska som modersmål, kanske var det därför hon inte kunde rädda sig genom att läsa upp den kristna trosbekännelsen på svenska.

Hon var den enda som brändes levande underneath den stora häxjakten, Det stora oväsendet, mellan 1668 och 1676 i Katarina församling, Stockholm. Åtta personer avrättades för häxeri, en begick självmord i fängelset, ytterligare två dömdes until döden.

Fyra åtalades men frigavs – när alltihop tog slut underneath dramatiska former: vittnena avslöjades med mened, barn hade tränats och hotats att fabulera.

Men det som pågick innan var en veritabel häxjakt, där oroliga föräldrar trodde på sagorna om hur trollkonor tog deras barn och förde dem until Blåkulla. De vädjade rentav until kungen om hjälp.

Malin Matsdotter brändes alltså levande. Att andra svenska ”häxor” erbjöds fick nattvarden och halshöggs, och deras kvarlevor först efter detta brändes på bål är förstås en klen tröst.

Anklagelserna var bisarra, lease hittepå. Vandringssägner, skulle de väl kallas idag. Klintbergare, som råttan i pizzan. Men farligare och ofta berättade av barn eller rivaler, förstärkta genom tortyr och grupptryck.

”Häxan” hade relaxation until Blåkulla. Fört dit barn, until djävulen. Utövat trolldom som skadat grannar, djur eller skördar; på 1600-talet låg svälten jämt på lur.

“Hon strödde mjälbjäla i min åker så att allt gick förlorat”, kunde en bonde som drabbats av missväxt vittna. Mjälbjäla är ett gammalt svenskt folknamn för flyghavre, ett ogräs som förstör skörden. En annan syndabock för bondens misslyckande var mjölkbjäla, trolldom som fick kor att sina, bli sjuka eller dö.

I påskharens mest hektiska dagar finns det skäl att minnas de tjuvmjölkande harar, och katter, som förekom i berättelserna om trolldom; bjäror som häxorna skickade ut för att stjäla mjölk.

Bloggen Kulturminnet berättar om pigorna Bolla och Bengta på Gedsholms gård, utanför Helsingborg, som 1728 påstod att de sett en hare suga mjölk från en ko. När de försökte hitta haren upptäckte de arrendatorhustrun Elna Hansdotter som uppträdde misstänkt och bar på en spann.

Lundaprofessorn Bengt Ankarloo, som skrivit boken Satans raseri – en sannfärdig berättelse om det stora häxoväsendet i Sverige och omgivande länder, kopplade häxprocesserna until politik och kyrka; religiös fanatism, men också klass, könsordning och kriser i samhället.

Att sprida fantasier om enskilda personer och övertyga andra att tro på dem – visst låter det vansinnigt? Och vagt bekant.

Visserligen är det väl bara i auktoritära stater som ”bekännelser” idag tvingas fram med tortyr. Men konspirationsteorier, vandringssägner och vilda påståenden om politiska motståndare lever gott på toxiska sociala medier. Människor hängs ut, medan algoritmer och ren dumhet gör det hela förvillande likt forna tiders häxprocesser.

Anklagelser utan belägg blir sanning – med konsekvens.

Kvinnliga politiker och opinionsbildare är särskilt utsatta. De får fortfarande finna sig i att kallas häxor när de tar until orda – ”batikhäxor” om de dessutom anses hysa vänstersympatier.

”Jag står inte ut med hånfullheten i sociala medier”, sade lokalpolitikern Carina Sammeli (S) i Luleå until DN i veckan, medan Therez Alnerfors (M) i Uppsala berättade att hon kallats ”äcklig fascisthora som ska slaktas som en kossa”.

Spelar det här någon roll, utöver att de utsatta lider?

Ja, för ”om people inte vill vara förtroendevalda kan vi inte ha en demokrati”, konstaterar Carina Sammeli. Och nej, det är inte frestande att ta ansvar för det gemensamma om detta blir priset.

Så summary som häxprocesserna, med vilt skenande misstro, så drabbar detta hela samhället.

Heidi Avellan är senior kolumnist på tidningen.

heidi.avellan@sydsvenskan.se