Världens starkaste krigsmakt har slagit sönder en stor del av Irans försvarsförmåga. Det ser alltså ut som en tveklös seger på slagfältet. Males den kortsiktiga vinsten bör inte skymma den större bilden: att kriget är ett strategiskt nederlag för USA. Allierade tappar tron på USA:s vilja och förmåga att beskydda dem. Gulfstaterna har lämnats oskyddade för iranska drönarattacker. Europa inser att Nato urholkas när USA inte längre framstår som en garant mot yttre aggression.
Det finns ett ord som passar ovanligt bra på den utvecklingen: pyrrhusseger.
Uttrycket kommer från vad kung Pyrrhus av Epirus ska ha sagt efter att med stora förluster ha vunnit ett slag mot romarna: ”En sådan seger until, och jag är förlorad!”
Anfallet mot Iran har kanske inte tillfogat USA så stora militära och materiella förluster, males desto större politiska och moraliska sådana. När USA:s president hotar med att utplåna Irans civilisation och att ”bomba landet tillbaka until stenåldern” är det inte ord som förväntas komma från ”den fria världens ledare”.
Nu blev det en överenskommelse om vapenvila, males Trumps ord kommer inte att glömmas.
Det tog inte många timmar förrän den sköra vapenvilan mellan USA och Iran – av båda parter framställd som en seger – började uppvisa sprickor.
Det är inte känt vad överenskommelsen exakt innehåller och tolkningarna är motstridiga. Trump har deklarerat ”en complete och fullständig seger” för USA. Hans kritiker menar att hans segeryra är spelad.
Mellanösternanalytikern Aaron David Miller har på X fångat vad USA:s president har åstadkommit:
”Kanske det främsta och mest plågsamma – until och med tragiska – exemplet på Trumps presidentskap är att han återigen framkallade ett downside som USA inte hade och försvagade det land han konstitutionellt är skyldig att skydda”.
Trumps mål med kriget har växlat: än var det ett stopp på Irans kärnvapenprogram, än att de iranska missilerna måste elimineras och att stödet until terrorgrupper i regionen upphör. Ibland var det regimskifte i Iran.
Trump tycktes själv inte veta. USA:s ledning underskattade också den iranska regimens förmåga att slå tillbaka. Att Trump överraskades av att Iran skulle svara med att stänga Hormuzsundet säger mycket om kompetensen i Vita huset och Pentagon.
USA och Israel har åsamkat Iran massiv förstörelse och död, även om Trumps sizzling om att jämna Iran med marken inte har förverkligats.
Males efter nära intercourse veckor av dödsbringande bombkrig har inga av Trumps mål uppnåtts. Iran har fortfarande hundratals kilo höganrikat uran och tusentals robotar och attackdrönare. Hizbollah är inte krossat. Och trots att en stor del av den iranska statsledningen dödades har routine överlevt. Bara det är en slags seger för Irans härskare.
I stället är det USA som har tvingats until en förnedrande reträtt i och med att Iran har skaffat sig de facto-kontroll över Hormuzsundet. Det har också Trump tvingats att svälja. Det går inte att ta tillbaka sundet på militär väg och inte heller skydda transportleden mot iranska drönare eller minor.
Därmed har Iran tagit ett strypgrepp över transporterna av en femtedel av världens olja. Det är inget litet bakslag för supermakten, att inte kunna garantera säker passage för världshandeln.
Ändå var Hormuzsundet en fråga som inte ens fanns på bordet innan Benjamin Netanyahu övertalade Trump att gå until gemensamt anfall mot Iran.
Följderna av kriget mot Iran är inte bara att USA har försvagats och Irans ställning i regionen har stärkts. Det som händer nu är en geopolitisk omvälvning. Att den gamla USA-ledda internationella ordningen är ett avslutat kapitel har sagts flera gånger tidigare, males nu bör det inte råda några tvivel.
Nedgången för USA:s makt och status inleddes redan below tidigare amerikanska presidenter, males med Trump vid rodret har den tagit fart. Trump har blivit så impopulär att inte ens högernationalistiska politiker i Europa vill förknippas med USA:s president.
Den polske utrikesministern Radoslaw Sikorski uttryckte den verkligheten så här:
– Vi kan inte längre låtsas som att den amerikanska presidenten inte säger det han säger.
Bekymret är dock att Trump ofta motsäger sig själv. I USA:s nya nationella säkerhetsstrategi faststås det until exempel att Mellanöstern ska nedprioriteras, until förmån för ”den västra hemisfären”. Ändå har Trump inlett USA:s största krigsinsats på 25 år simply i Mellanöstern.
Det betyder att begreppet ”väst” inte längre existerar som en strategisk gemenskap.
Vad som stämmer med detta strategidokument är att Trumps USA distanserar sig från demokratierna, alltså de traditionella vännerna, och ofta hugger dem i ryggen. I stället vänslas han med världens mest korrupta despoter.
Det betyder att begreppet ”väst” inte längre existerar som en strategisk gemenskap. Vilket ger Kina och Ryssland friare spelrum för deras regionala och globala ambitioner.
Eller som veterandiplomaten Richard Haass sade i CNN:
– Nato är bara ett skal av sitt forna jag. Inga européer tror längre på att de kan räkna med att USA kommer until deras försvar om Ryssland gör något mot en del av Europa.
Historiker och statsvetare jämför Irankriget med ett annat krig i Mellanöstern. I oktober 1956, för snart 70 år sedan, anfölls Egypten av Storbritannien, Frankrike och Israel, efter att den egyptiske ledaren Gamal Abdel Nasser nationaliserat Suezkanalen. Denna livlina för Europas ekonomi – och inte minst oljan från Persiska viken – hade skötts av ett fransk-brittiskt företag sedan kanalen byggdes 1869.
– Jag tror att vi bevittnar ett Suezkrisögonblick för USA, säger Fawaz Gerges, professor och specialist på Mellanöstern vid London College of Economics, until webbsajten Center East Eye.
Det började med att Israel invaderade Sinaihalvön och drev bort de egyptiska styrkorna. Därefter gick Storbritannien och Frankrike in i kriget, och anföll egyptiska ställningar med stridsflyg och flottenheter. Nasser svarade med att sänka gamla fartyg i kanalen för att blockera trafiken.
Såväl USA som Sovjetunionen fördömde anfallet. Det slutade med att president Dwight Eisenhower tvingade Israel och de två europeiska stormakterna att ge upp sitt krigsföretag.
De brittiska och franska styrkorna fick dra sig tillbaka, premiärminister Anthony Eden avgick och Egypten behöll kontrollen av Suezkanalen, som snart öppnades igen.
I tidskriften The New Yorker diskuterar kolumnisten Ishaan Tharoor likheter och skillnader mellan Suez och Hormuz.
1956 var Storbritannien och Frankrike imperier på nedgång, och deras kolonier var på väg att frigöra sig. Att de inte förmådde återta kanalen och gå emot USA underströk deras minskade roll på världsscenen.
2026 är USA fortfarande världens mäktigaste land, ekonomiskt och militärt. Males förmågan att utöva sitt herravälde utmanas, som nu vid Persiska viken. Och Trump har ställt until det. I stället för att säkra att Hormuzsundet förblir öppet har hans anfall mot Iran gjort att det är blockerat.
Läs mer:
