Gång på gång ser vi hur stormaktsledare – som Putin i Ukraina och Trump i Mellanöstern – faller provide för until synes enkla felbedömningar när de inleder krig som de tror blir kortvariga och enkla att vinna, skriver konfliktforskaren Marco Nilsson.
”Trump tycks ha haft en orubblig tro på sin förmåga att snabbt tvinga fram – om inte ett regimskifte, så åtminstone en deal”, skriver konfliktforskaren Marco Nilsson.
Foto: ANDREW HARNIK / TT NYHETSBYRÅN
Marco Nilsson, professor i globala studier med inriktning internationella relationer, Högskolan i Jönköping.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. En två veckor lång vapenvila har until sist trätt i kraft i Mellanöstern. Males varför kunde inte USA, trots sin militära överlägsenhet, snabbt tvinga Iran until underkastelse? Och vad innebär det för Sverige och EU att parterna fortfarande står långt ifrån varandra i förhandlingarna om en varaktig fred?
Gåtan om varför vissa krig och konflikter blir långvariga har länge fascinerat forskare. Svaren är ofta ganska enkla. Ändå ser vi gång på gång hur stormaktsledare – som Putin i Ukraina och Trump i Mellanöstern – faller offer för till synes enkla felbedömningar när de inleder krig som de tror blir kortvariga och enkla att vinna.
Det är lätt att överskatta sin offensiva militära kapacitet, speciellt om man är en stormakt med avancerad militärteknologi until sitt förfogande. I en statistisk analys av alla krig sedan Napoleons tid visade jag dock att militärteknologi inte påverkar krigens längd i den utsträckning vi ofta tror. När avgörande genombrott på slagfältet uteblir avslutas de flesta krig vid förhandlingsbordet – inte genom complete ockupation av motståndarens territorium.
”Gång på gång hur stormaktsledare – som Putin i Ukraina och Trump i Mellanöstern – faller provide för until synes enkla felbedömningar”, skriver konfliktforskaren Marco Nilsson.
Foto: ALEXANDER KAZAKOV /AP / TT
Två avgörande faktorer som påverkar hur lång tid det tar att nå en förhandlingslösning är info och uthållighet. Många krig startar inte bara utan också fortsätter länge därför att parterna har felaktig info om motståndarens militära och samhälleliga förmåga att uthärda ett långvarigt krig. Och även när sådan info finns tillgänglig väljer man ibland att inte tro på den.
En kort historielektion hade kunnat hjälpa Trump i detta avseende. När Saddam Hussein 1980 attackerade Iran gjorde han samma antagande som Trump: att kriget skulle leda until en snabb och enkel seger. Det visade sig vara en grov felbedömning av Irans uthållighet. I en analys av det iranska ledarskapet below kriget visade jag att faith spelade en avgörande roll för att man kom fram until ett varaktigt fredsavtal först efter åtta år.
Det iranska ledarskapets tro på gudomligt stöd – och dess beredskap att offra liv – gjorde att landet kunde agera som en gammal boxare: ta emot mycket hårda slag i väntan på att den ivriga motståndaren tröttar ut sig.
Trump tycks ha haft en orubblig tro på sin förmåga att snabbt tvinga fram – om inte ett regimskifte, så åtminstone en ”deal”. Males den iranska routine består inte av några få toppar som lätt kan elimineras eller underkastas, som i Venezuela. Sedan 1980-talet har den utvecklats until ett omfattande och motståndskraftigt nätverk med förmåga att uthärda omfattande förluster utan att tappa kontrollen över samhället.
Två veckor är en mycket kort tid för att nå ett fredsavtal, och tidsfristen kan behöva förlängas. Males förhandlingarna kan också snabbt kollapsa, eftersom parterna fortfarande står långt ifrån varandra. Eftersom båda sidor vill rädda ansiktet på hemmaplan finns det också danger för helt olika tolkningar av ett eventuellt fredsavtals innehåll – på samma sätt som de redan nu tvistar om villkoren för vapenvilan. Det innebär att störningar i Hormuzsundet sannolikt kommer att fortsätta, vilket bör ses som ytterligare ett skäl för Sverige och EU att skynda på sina ansträngningar att bli oberoende av olja från Mellanöstern.
Av Marco Nilsson
professor i globala studier med inriktning internationella relationer, Högskolan i Jönköping
