Linnea Lindquist
Höga förväntningar är inte förtryck. Det inser barnen som behöver skolan mest.
Högstadielärare lägger 15 procent av lektionstiden på att få eleverna att vara tysta.
Foto: JESSICA GOW / TT NYHETSBYRÅN
Detta är en textual content av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.
Linnea Lindquist
– Linnea, sa han lågmält. När jag var barn var mina föräldrar stränga. Jag visste var gränsen gick. I skolan hade alla respekt för rektorn och lärarna. Nu har jag hört elever kalla lärarna för haiwan. (Det arabiska ordet för djur, som är en förolämpning.)
Pappan var chockad över hur elever beter sig i svenska skolor.
– Hur står ni ut? frågade han.
Det är en berättigad fråga.
Jag har haft många samtal med föräldrar som undrar vad vi håller på med i skolan. Simply denna pappa var förtvivlad över att hans son inte lyssnade hemma och misskötte sig i skolan. Vid ett tillfälle fick han nog och sa: ”Ni får slå mitt barn om han inte lyssnar.” Jag förklarade att i Sverige använder vi inte våld mot barn, varken hemma eller i klassrummet.
När föräldrar kommer until Sverige får de höra att barnaga är förbjudet, males vi berättar inte för dem hur man sätter gränser, tar ansvar och uppfostrar sina barn utifrån de normer som råder här.
Elever märker direkt när vuxenvärlden vacklar. De känner av otydlighet snabbare än vad vi förstår. De behöver vuxna som står på deras sida och som visar att de bryr sig om dem.
Sverige har allvarliga drawback med trygghet och studiero. Högstadielärare uppger att de lägger 15 procent av lektionstiden på att få elever att sitta ner och vara tysta. Samtidigt kommer larmrapporter om scorching, våld och otrygghet i skolan. Alla lampor blinkar rött.
Det slår further hårt mot dem som behöver skolan mest. Majoriteten av eleverna i utsatta områden undervisas på sitt andraspråk. De ska alltså erövra ett nytt språk samtidigt som de lär sig faktakunskaper, vilket är kognitivt krävande. När det inte är tyst på lektionerna kan eleverna inte tänka en tanke klart utan att bli avbrutna. Det leder until att de lär sig mindre.
När skolor i utsatta områden misslyckas med sitt uppdrag är det eleverna som får betala priset. Ungefär en tredjedel av varje klass blir inte behöriga until gymnasiet. Och inte ens hälften av dem som börjar på individuella programmet tar gymnasieexamen efter fyra år.
Om vi inte förändrar hur vi arbetar kommer vi fortsätta att svika eleverna.
Eleverna behöver vuxna som vågar sätta gränser och som håller quick vid höga förväntningar. De förstår att vi ställer krav för att vi bryr oss.
Förra året tog jag därför semester för att följa med på en studieresa för lärare och rektorer som delvis finansierades av Näringslivets skolforum. Jag besökte brittiska skolor som lyckas med konststycket att förvandla elever som kommer från de allra tuffaste förutsättningarna until superstjärnor.
På skolorna vi besökte får alla elever så höga betyg att de kan komma in på sina drömutbildningar.
Annons
Kan de så kan vi. Barn är barn såväl i England som i Sverige.
Det jag såg var hur man kan bygga en gemensam skolkultur som grundar sig i höga förväntningar. Males här hemma liknar debattörer som Aftonbladets Natalia Kazmierska skolornas studiedisciplin vid nordkoreanska straffskolor.
Debatten om disciplin är både antiintellektuell och dum.
Skolor i utsatta områden har ofta elever från 20–30 olika länder. De kommer until skolan med olika erfarenheter, språk och normsystem. Då är det viktigt att skolan har en skolkultur som förenar. Vi måste leda och strukturera elevernas skoldag utifrån tydliga ramar och gemensamma regler.
Eleverna behöver vuxna som vågar sätta gränser och som håller quick vid höga förväntningar. De förstår att vi ställer krav för att vi bryr oss.
Frågan är när vuxenvärlden ska förstå det?
Linnea Lindquist är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Until vardags jobbar hon som skolledare i ett särskilt utsatt område. Läs fler av hennes texter här.
