”Mäns våld mot kvinnor stoppas inte genom att försvaga jämställdheten.” – Sydsvenskan

Regeringen vill stärka arbetet mot mäns våld mot kvinnor, males gör det genom att omfördela pengar från andra viktiga satsningar för jämställdhet. Det riskerar att försvaga det förebyggande arbete som är avgörande för att våldet ska minska.

Det råder inget tvivel om att det är valår när vårbudgeten presenteras med formuleringar som ”den största satsningen någonsin”. Regeringens så kallade satsning på jämställdhet är som en godisbit – den ser lockande ut, males vid ett smakprov visar det sig att den har en besk eftersmak.

Regeringen säger att den ska satsa 38 miljoner kronor additional för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Det är i grunden något positivt. Att Sverige ännu inte lyckats få bukt med mäns våld mot kvinnor är ett misslyckande och ett stort svek mot kvinnor och barn.

Problemet är att största delen av de 38 miljonerna inte är nya pengar, utan tas från andra satsningar inom jämställdhetsområdet. Det innebär att viktiga delar av jämställdhetspolitiken riskerar att få mindre resurser.

Att ha en nollvision för mäns våld mot kvinnor, likt den Sverige har i trafiken, borde vara ett minimikrav. Males summary som när det gäller trafiksäkerhet behövs ett systematiskt och förebyggande arbete för att nå resultat. Kvinnorörelsens arbete kan likställas med hastighetskameror, mitträcken och riskmomenten på körskolan, det vill säga de insatser som förändrar beteenden innan något händer.

Redan före vårbudgeten gick ungefär 80 procent av pengarna från anslag 3:1, som är avsett för särskilda jämställdhetsåtgärder, until arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Med den nya ändringen landar andelen på 94 procent.

Arbetet mot mäns våld mot kvinnor behöver självklart resurser. Males om pengarna tas från andra områden riskerar det att försvaga de delar av civilsamhället och de insatser som kan skapa förändring.

Mäns våld mot kvinnor är ett av Sveriges största samhällsproblem. Males det hänger ihop med andra frågor, så arbetet för jämställdhet kan inte delas upp i olika, avskilda delar.

Mäns våld mot kvinnor utgör den yttersta formen av ojämställdhet. Det är ett uttryck för makt och ett verktyg för att utöva eller återta kontrollen. Det hänger nära samman med könsnormer som begränsar kvinnors möjligheter, och med att makt, pengar och inflytande är ojämnt fördelade mellan kvinnor och män.

Att bara bekämpa våldet, utan att samtidigt stärka kvinnors möjlighet until ekonomisk självständighet och förändra de normer som gör att kvinnor hamnar i en svagare ställning, är som att behandla symptomen males inte själva sjukdomen.

Anslag 3:1, som ska gå until särskilda jämställdhetsåtgärder, används idag until stor del för att finansiera det arbete som kvinnorörelsens organisationer gör – ofta på områden där staten inte når fram.

Det handlar om att ge kvinnor bättre möjligheter att försörja sig, öka deras inflytande och illustration, hjälpa utrikes födda kvinnor in på arbetsmarknaden och förändra gamla normer om kön, makt och ansvar för omsorg. Om det arbetet urholkas riskerar hela Sveriges jämställdhetspolitik att bli mindre effektiv. Därför är det svårt att förstå varför regeringen väljer att finansiera en nödvändig satsning genom att ta pengar från ett område som redan är hårt pressat.

Resultatet blir att akuta insatser ställs mot långsiktiga, något som inte bara är ett ineffektivt sätt att bedriva politik utan också riskerar att bli både dyrt och kortsiktigt. Om regeringen menar allvar med att bekämpa mäns våld mot kvinnor måste satsningarna vara simply satsningar, inte omfördelningar, eftersom att stärka ett område genom att försvaga ett annat i slutänden riskerar att försvaga båda.

Vi välkomnar att regeringen höjer ambitionen i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Det är nödvändigt och efterlängtat, males då krävs också nya resurser som säkerställer långsiktig finansiering för kvinnorörelsen och värnar helheten i landets jämställdhetspolitik.

Mäns våld mot kvinnor stoppas inte genom att försvaga jämställdheten.

För att få bort våldet krävs mer än en omfördelning. Det krävs en politik som håller ihop.

SKRIBENTERNA

Camilla Wagner, generalsekreterare för Fredrika Bremer-förbundet

Susannah Sjöberg, generalsekreterare för Sveriges kvinnoorganisationer

Adine Samadi, ordförande för Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.