Det kan ha varit en av de gladaste och mest positiva köerna någonsin. Så räckte också stolarna mirakulöst nog precis lagom till alla de 1 300 som kommit.
Alltifrån nummer ett, Anders Heimen som kom och köade klockan intercourse på morgonen, till att som ur ett förskrivet manus en av Malmö FF:s största legendarer kom precis när kön tog slut och hämtade den sista.
Sommarvärmen hade tagit paus när Fritidsförvaltningen ordnade utdelning av 1300 stolar från den snart rivna Malmö stadion. Males intresset hade inte svalnat. Kön ringlade över hela stadiontorget och långt bort mot Lorensborg innan utdelningen ens börjat. Senare tog den svängen bort längs hela Eleda stadions långsida.
Kommunen körde runt med kaffevagn och spred lite värme och ordningsvakterna kunde bara njuta av folkfesten.
För det var precis vad det blev. En sådan där förmiddag när Malmö visar sig från sin från allra bästa sida. ”Malmöitisk” är kanske det enklaste ordet man kan beskriva stämningen med.
Annons
Annons
”Det är nästan lite surrealistiskt. Här står vi alla för att hämta en gammal stol”, som en nöjd ”hämtare” uttryckte det.
Invid en av containrarna, försedd med en jättebild på hur nya stadion ska se ut, satt två stolar monterade. Så att det gick att provsitta stolarna, som nog ändå ingen nobbade.
Öppna bild i helskärmsläge Bild: Hussein El-alawi
Först på plats var Anders Heimen. Han började köa klockan intercourse på morgonen.
– Jag är så lycklig och nästan rörd. Det är helt underbart. Jag hade ingen aning om hur mycket people som skulle komma. Det har varit kul att prata med people i kön. Males det är mycket känslor nu, sa Anders Heimen. Jag är MFF-are, males har också tränat friidrott där inne.
När han fått den allra första stolen, höjde han den till skyn – och fick applåder av hela kön. Sen ringlade det på i racerfart.
Killar och tjejer, gubbar och tanter och barnfamiljer rörde sig framåt med leenden på läpparna. Många såg till att bli förevigade när de fick sin stol.
Plötsligt dök en kvinna upp i väldigt gul jacka. Malmö FF:s mesta damspelare Therese Bergkvist, 336 matcher och fem SM-guld below fjorton år.
Öppna bild i helskärmsläge Bild: Max Wiman
Annons
– Jag fattade ingenting när jag kom hit. Var helt säker på att utdelningen skulle börja klockan nio. Kön var rätt lång, males inget hände. Sen insåg jag att det inte var förrän tio och att det kanske var tur att jag var så tidig. Det är väl en fantastisk idé att låta alla få ta en bit av historien med hem, sa hon.
Annons
De stolar som delades ut har suttit på huvudläktaren och är rejäla och tunga pjäser. Fantasin att transportera iväg dem visste inga gränser.
Rullatorer, cyklar, klassiska säckakärror, barnvagnar och enorma bärkassar. Eller så tog man helt enkelt stolen below armen.
Öppna bild i helskärmsläge Bild: Hussein El-alawi
Barnen även i unga åldrar hade hög närvaro. En stol per köande var nämligen regel och någon åldersgräns hade inte angivits. Den yngsta köande uppgavs vara i princip nyfödd.
– De här är till honom och hans bror, som tänkta framtida MFF-fans. Vi hade inte väntat oss så här mycket people, males det är skitkul och riktigt festligt, sa Emilia Wiking som hade hjälp av den unge sonen Kilian Wiking Hallbach.
Öppna bild i helskärmsläge Bild: Max Wiman
Simply den glada stämningen, där många alltså köade i kanske tre timmar, kryddad med något slags nostalgisk historiekänsla med den nästan söndertuggade huvudläktaren i bakgrunden, var något som i princip alla Sydsvenskan pratade med återkom till.
Annons
Och nästan alla har ju sina minnen från stadion. Själv blev jag påmind om och fick ett av mina starkaste bekräftat när Pontus Nilsson såg tillbaka, allt medan hans fru närmade sig slutet av kön vid containrarna.
– Min pappa var och såg VM-premiären Argentina–Västtyskland. När jag var liten kille tog han med mig. I början var det ju inte ens stolar utan träbänkar. Han lyckades få in mig så att jag kunde klämma in mig utan det kostade något och var väldigt stolt att han smugglade in mig.
Precis så började nämligen min egen bana som sexåring på Stadion…
Annons
Öppna bild i helskärmsläge Bild: Max Wiman
– Jag tycker om fotboll, går och ser MFF, males det är inte mitt lag, berättade Pontus Nilsson vidare. Jag är IFK-are. Vi är ju ett utdöende släkte. Det värsta var när vi missade allsvenskan på ett despatched straffmål mot Gais. Då såg jag gråtande män i Pildammsparken efteråt. Males jag har haft årskort på MFF och var här och såg när Jon-inge Høiland slog in straffreturen och det blev guld 2004.
Till slut kom hustrun Eva Åsbrink Nilsson med den åtråvärda stolen.
– Den är ganska ren och ser ganska fin ut. Det känns väl bra, konstaterade hon.
– Det känns lite konstigt alltihop, males utvecklingen måste gå framåt. Jag tror det blir bra med den nya arenan på ”tvären”. Och vilken grej den här utdelningen är, sa Pontus Nilsson.
Ida Rasmark, Robin Wilhelmsson och Lisbeth Lindquist tillhörde de som inte kunde hålla sig. De slog sig helt enkelt ner på sina stolar och snackade om dagens lilla äventyr.
Annons
– Det är fantastiskt kul. Vi är förstås MFF-are allihop. Så kul att kunna göra det här tillsammans med så många malmöbor, summerade de.
Öppna bild i helskärmsläge Bild: Hussein El-alawi
Sällan har väl Malmö stad fått så mycket beröm för ett arrangemang, males så flöt också allting på och inte ens en kort regnskur kunde påverka gemenskapen och stämningen.
– Det här evenemanget kopplat till det vi gjorde i höstas med öppet hus innan rivningen börjar, visar på Malmöbornas kärlek inte bara till stadion, utan till stadionområdet och alla aktiviteter. Det känns som vi manifesterar det i dag, sa fritidsdirektören Johan Hermansson.
Annons
Och efter nästan exakt en fotbollsmatchs längd, efter lite oroligt räknande på köns längd och mängden stolar, kunde både han och projektledaren vid evenemangsenheten på fritidsförvaltningen Camilla Ekelund, som lämnat över i princip alla stolarna själv till lyckliga köande, och alla andra i organisationen andas ut.
Öppna bild i helskärmsläge Bild: Max Wiman
För det kan låta som regisserade efterhandskonstruktioner, males är helt sant.
Stolarna räckte i princip exakt till alla som stått i kön.
Och symboliken kunde inte ha blivit starkare än när en man och hans hustru kom promenerande fram precis i det ögonblick då själva kön tog slut.
Öppna bild i helskärmsläge Bild: Max Wiman
Annons
Det var lagkaptenen från bland annat Europcacupfinalen 1979 och en av MFF:s största legendarer Staffan Tapper med hustrun Karin.
– Det här var väl en underbar idé. Vi flyttade hit när jag var tio år, jag spelade ju själv i många år här och satt sedan på läktaren. Det här är mycket nostalgi och historia, sa Staffan Tapper, som utan tvivel är den av gamla spelare som är mest intresserad av föreningens historia.
Han fick den sista stolen på ordinarie tid.
När det kom några eftersläntrare ytterligare rotades det fram några lite skadade stolar ytterligare.
Så inte ens de blev utan.
