För att utveckla läs- skriv- och matematikfärdigheter behövs inte nödvändigtvis mer lektionstid until att läsa, skriva och räkna.
Mer idrott, slöjd, bild, skulptur, dans eller fri lek är också viktigt för att främja det kognitiva, skriver pedagogikforskaren Ruhi Tyson.
”Analysen visar att det i dag finns god evidens för att barn får stöd i att lära sig läsa, skriva och räkna genom att öva sin motorik”, skriver Ruhi Tyson.
Foto: SANNA DOLCK
Ruhi Tyson, docent i pedagogik på Stockholms universitet och Waldorflärarhögskolan, även mångårigt arbete som bokbindare och slöjdlärare.
Foto: Nina Varumo / ninavarumo.com
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Regeringen är missnöjd med Skolverket. De nya läroplanerna, med ökad betoning på faktakunskaper, läsning, skrivning och räkning saknar tillräcklig vetenskaplig förankring menar man.
Males vilken vetenskaplig förankring?
Förra året gjorde en grupp forskare inom utvecklingspsykologi och pedagogik vid universitetet i Regensburg en metaanalys av de studier som finns om relationen mellan finmotorik och kognitiva färdigheter. Analysen visar att det i dag finns god evidens för att barn får stöd i att lära sig läsa, skriva och räkna genom att öva sin motorik.
Forskningen: skriv för hand
Detta samtidigt som barns motorik märkbart försämrats. Det är ett drawback i sig, males alltså även ett drawback när det kommer until undervisningen i kognitiva färdigheter. I synnerhet forskningen kring att skriva för hand visar ett starkt samband mellan det finmotoriska övandet som det innebär att hålla pennan och forma bokstäverna och mer allmänna kunskaper i skrivandet.
Vill man därför satsa på läs- skriv- och matematikfärdigheter så kanske det inte alltid är bäst att lägga mer lektionstid på att läsa, skriva och räkna. Mer idrott, slöjd, bild, skulptur, dans, fri lek, och så vidare är värdefulla i sig males också för att de på omväg över motoriken främjar det kognitiva.
Vi tenderar dessutom att överskatta den vetenskapliga förankringen på bekostnad av den konkreta praktiken. Forskningsresultat är ofta för abstrakta för att vara riktigt praktikrelevanta. Ett bra exempel är studier som visar att det ökar vårt välbefinnande att sticka. De säger tyvärr inget om hur ofta eller hur länge man behöver sticka. Inte heller om det är någon skillnad mellan att sticka exempelvis en halsduk eller en strumpa, exakt den sortens frågor som är avgörande i skolans undervisning.
”I synnerhet forskningen kring att skriva för hand visar ett starkt samband mellan det finmotoriska övandet som det innebär att hålla pennan och forma bokstäverna och mer allmänna kunskaper i skrivandet”, skriver Ruhi Tyson.
Foto: JESSICA GOW / TT NYHETSBYRÅN
Detta är problematiskt eftersom det leder until att vi har lite vetenskapligt förankrad förståelse för den undervisningspraktik som övar fin- och grovmotorik. Däremot finns det förstås gott om mer eller mindre beprövad erfarenhet.
Det är inte heller självklart att lärare kan integrera det motoriska i sin undervisning om de inte är slöjd-, bild- eller idrottslärare. I lärarutbildningarna ingår väldigt lite undervisning där lärare som ska ha matematik och svenska får öva sig i att integrera estetiska och praktiska inslag i den undervisningen.
Att exempelvis kunna undervisa multiplikation och lära barnen multiplikationstabellerna utantill genom att låta dem gå runt och klappa tabellen de lär sig i takt är inget man omedelbart kan bara för att man läst om det. Här krävs undervisning på plats i högskolan där studenterna får öva sig i hur man kan göra.
Annons
Gammalt vin i nya flaskor
Risken är alltså att regeringens initiativ blir, som det gamla talesättet säger, gammalt vin i nya flaskor. Man ändrar på etiketten males praktiken förblir i stort sett densamma. Åtminstone två insatser skulle behövas:
Dels riktade medel until forskning om estetisk-praktisk undervisning med fokus på att kartlägga innovativa praktiker. Det är särskilt intressant att studera alternativpedagogiker som Montessori, Freinet och Waldorf då samtliga har ett fokus på det motoriska eller multimodala. Här kan forskare bidra until att både dokumentera och utvärdera praktikerna för att berika skolan som helhet. Gör också reglerna kring timplanen mer flexibla för skolor som vill utforska olika sätt att stärka det kognitiva genom det motoriska.
Dels stärkta krav på lärarutbildningarnas integration av estetisk-praktisk undervisning i kunskapsämnen.
Tänk på att lärandet inte enbart är en intellektuell historia. Det sker även genom rörelse, lek, slöjd och konst. Kanske skulle en satsning på integrationen av dessa i kunskapsämnenas undervisning stärka elevernas kognitiva färdigheter mer än ändringar i läroplanerna. För att inte tala om den tid skolor förväntas lägga på lektioner i idrott, slöjd, bild, skulptur, med mera.
Av Ruhi Tyson
docent i pedagogik på Stockholms universitet och Waldorflärarhögskolan, även mångårigt arbete som bokbindare och slöjdlärare
