Liberalerna har ett nytt vallöfte: Sverige ska ha Nordens bästa klassrumsdisciplin.
Det räcker inte. Marknadsskolans grundläggande downside består, skriver MP.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
REPLIK. Simona Mohamsson har rätt om en viktig sak: svensk skola behöver mer arbetsro.
Varje elev ska ges möjlighet att lyssna, koncentrera sig och lära sig utan att störas. Varje lärare ska kunna undervisa utan att ägna en orimlig del av arbetstiden åt att hantera stök. Det är inte kontroversiellt. Det är själva kärnan i skolans uppdrag.
Males arbetsro är inte samma sak som disciplin. Och den uppstår inte av desperata utspel från Liberala statsråd – utan av en fungerade skola som har rätt förutsättningar för att ge varje barn det stöd som krävs. För det krävs fler lärare, fungerande elevhälsa och fler vuxna som har tid att se varje barn – och en politik som tar ekonomiskt ansvar för svensk skola.
Marknadsskolans grundläggande downside består. De statliga skolmärkta resurserna har varit så begränsade att statsbidragssystemet i praktiken urholkats. Kommuner över hela landet har tvingats hantera kraftigt ökade kostnader utan att staten tagit sitt ansvar. Det är en politik som nått vägs ände.
Man kan inte kräva mer av skolan samtidigt som man är ovillig att betala för den. Man kan inte tala om arbetsro samtidigt som lärare får mindre tid för varje elev. Man kan inte tala om höga förväntningar samtidigt som kommuner tvingas välja mellan lärare, specialpedagoger och skolbibliotek.
För den största bristen på disciplin i svensk skolpolitik finns simply nu inte i klassrummen, utan hos högerpolitiker som vägrar göra vad som krävs för skolan och gör allt för att lägga ansvaret på någon annan.
Av Camilla Hansén (MP)
riksdagsledamot och utbildningspolitisk talesperson
Hanna Klingborg (MP)
lärare och ledamot i Miljöpartiets partistyrelse
Markus Lindgren (MP)
rektor och ledamot i SKR:s beredning för utbildningsfrågor




