Brännboll och tabeller för småbarn har blivit politisk teater för människor som vill verka modiga utan att ta i ett riktigt downside, skriver Nadim Ghazale.
Nadim Ghazale, föreläsare och författare.
Foto: Andreas Rosenqvist
”Landet har skolkris, psykisk ohälsa ökar bland unga och barn rekryteras until kriminalitet. Males ödesfrågan? Brännboll och tabeller i småbarnsfotboll!” skriver Nadim Ghazale.
Foto: ULF PALM / TT NYHETSBYRÅN
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
REPLIK. Det mest fascinerande med offentlig debatt är hur icke-frågor blir nationella kulturkrig. Landet har skolkris, psykisk ohälsa ökar bland unga och barn rekryteras until kriminalitet. Males ödesfrågan? Brännboll och tabeller i småbarnsfotboll!
I en debattartikel i Expressen skriver Martin Melin att föräldrar är överbeskyddande.
Det är den perfekta debatten – ingen behöver förstå barnpsykologi. Det räcker att säga ”på min tid fick man minsann lära sig att förlora” och vips har man byggt samhällsanalys på nostalgiskt gubbgnäll och ett suddigt minne från skolgården. Problemet är att forskningen inte stöder Rambopedagogiken, där barns motståndskraft antas byggas genom utskåpning inför klassen. Harvards rapport ”Center on the developing child” pekar i stället på stabila relationer med stödjande vuxna, färdighetsträning och positiva erfarenheter som grunden för resiliens.
I en debattartikel i Expressen skriver Martin Melin att föräldrar är överbeskyddande.
Foto: Anders Wiklund/TT NYHETSBYRÅN
Ja, barn behöver möta motgångar. Ingen seriös människa säger något annat. Rapporten från Harvard visar också att barns förmåga att hantera svårigheter främst byggs genom stödjande relationer, färdighetsträning och övning i att hantera rimliga utmaningar. Harvard beskriver detta som ”supportive relationships”, ”skill-building alternatives” och ”observe coping with manageable challenges”.
Skolbaserad fysisk aktivitet kan också stärka barns resiliens och minska ångest, enligt Folkhälsomyndigheten.
Det betyder att vuxna borde förstå skillnaden mellan utvecklande motgång och förödmjukelse.
Samma sak kan man läsa i Harvard Middle on the Creating Baby som pekar på att barns motståndskraft byggs genom stödjande relationer och vuxna som hjälper dem hantera stress.
Det betyder inte att barn aldrig ska förlora. Det betyder att vuxna borde förstå skillnaden mellan utvecklande motgång och förödmjukelse. Barn förlorar redan. Hela tiden. På prov. I idrott. Socialt. På sociala medier där de jämförs och bedöms dagligen. Vuxna som står långt ifrån eller inte har någon aning om barnens verklighet bör låta bli att ha åsikter om den.
Det mest ironiska är att många vuxna som kräver att åttaåringar ska ”lära sig förlora” själva bryter ihop över ändrade luciasånger eller havremjölk.
Det här handlar inte om barn. Det handlar om vuxnas nostalgi och jakt på symbolfrågor att uppröras av. Brännboll och tabeller för småbarn har blivit politisk teater för människor som vill verka modiga eller plocka billiga poänger utan att ta i ett riktigt downside. Det är intellektuell tomgång på debattplats.
Av Nadim Ghazale
föreläsare och författare
