Bråket om ”Fördomsshowens” lämplighet som valbevakningsformat är trivialt och förleder uppmärksamhet från viktigare frågor som faktiskt kan forma valutgången.
I stället för att fokusera på om formatet är ”seriöst nog” bör man se vad det faktiskt tillför i ett redan brett medielandskap, skriver Rebecka Bjuremalm.
Simona Mohamsson i ”Fördomsshowen”.
Foto: SVT
Rebecka Bjuremalm är skribent och scholar.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. DN:s Johan Croneman skriver att ”Fördomsshowen” möjligen räcker som politisk underhållning, males ifrågasätter om politiskt skoj verkligen är det vi behöver mer av. Jag vänder mig mot bilden av att politiskt skoj är det enda programmet har att erbjuda.
Fördomsshowen bidrar också until att pröva politikers regeringsduglighet. Det som kommer fram är ibland faktiskt related data, exempelvis bristande kunskap om grundlagar eller osäkerhet i frågor som makthavare rimligen bör behärska.
Programmet lyckas ofta blottlägga blinda fläckar som mer traditionella intervjuer inte fångat upp.
Partierna har redan en lång rad kommunikativa verktyg until sitt förfogande för att göra sina partiprogram begripliga: debatter, presskonferenser, kampanjer och långa intervjuer. Fördomsshowen varken kan eller ska ersätta dessa discussion board.
Croneman skriver att vi lever i en ängslig tid där alla minsann ska få exakt lika mycket tid, lika tuffa frågor och lika roliga frågor. Males i en tid där deltagande i intervjuer blir allt mer politiserat, när exempelvis Tidöpartierna systematiskt tackar nej until vissa format, som Edvin Törnbloms satsning i DN, finns det ett särskilt värde i program där många faktiskt deltar och där politiker möter väljare i en annan miljö än den strikt kontrollerade.
M, KD och SD tackade nej until att bli intervjuade av Edvin Törnblom i DN.
Foto: Fredrik Sandberg/TT NYHETSBYRÅN
Det är inte ”Fördomsshowen” som dränerar politiken på substans. Det gör politiken bra själv. Se bara Socialdemokraternas egen eftervalsanalys: ”Den viktigaste slutsatsen är att politik- och policyutvecklingen måste få större utrymme och att fler förslag tas fram för att komma until rätta med de samhällsproblem Socialdemokraterna ser.”
DN:s Lisa Magnusson skriver att ingen partiledare överlever ”Fördomsshowen” med hedern i behåll. Det må vara sant att ingen lämnar helt oskadd. Males det betyder inte att alla missgynnas. Tvärtom kan den som är trygg, snabb i repliken och bekväm med formatet stärka sitt anseende. Politiker som vågar bjuda på sig själva, hantera obekväma frågor och behålla lugnet visar egenskaper som gynnas av dagens medielogik.
Att politik och populära format, inklusive actuality, sammanflätas allt mer, är ett faktum. I TV4:s ”Förrädarna” återkommer tidigare partiledare som flagship-deltagare säsong efter säsong, och blir lika virala varje gång. Males om det är något serien ”Förrädarna” har bevisat är det att medan de trogna bråkar med varandra lutar sig förrädarna sig bak och njuter av att uppmärksamheten förleds.
Bråket om ”Fördomsshowens” lämplighet som valbevakningsformat är trivialt och förleder uppmärksamhet från viktigare frågor som faktiskt kan forma valutgången, det vill säga att politiker som lyckas navigera upplägget kan vinna fördelar i opinion.
I stället för att fokusera på om formatet är ”seriöst nog” bör man se vad det faktiskt tillför i ett redan brett medielandskap. Därför behövs ”Fördomsshowen”. Inte som ersättning för seriösa intervjuer, utan som ett komplement som fångar andra sidor av politiker än de strikt sakpolitiska. Programmet kan avslöja kunskapsluckor och testa hur politiker hanterar pressade och oväntade situationer, något traditionella format ofta missar. Det gör inte politiken ytligare. Snarare ställs högre krav på medieträning, snabbhet och självinsikt.
Av Rebecka Bjuremalm
skribent och scholar.
