Efter 14 fasansfulla timmar hittades tvååringen i Nyåker.
Kall och ensam, 20 minuter från bostaden, hittade hemvärnsoldaten Anders Evenson, 46, honom i skogen.
– Det är en enormt skön känsla att hitta honom. Det är så fel att se den här lilla pojken helt ensam i skogen, säger Anders.
Anders Evenson hittade tvååringen.
Foto: Privat
Kvart över ett på natten, över 14 timmar från att familjen förstått att han var borta, hittades han.
Foto: Erik Abel / TT / TT NYHETSBYRÅN
Vid tiotiden på söndagen försvann den tvåårige pojken.
Foto: EMMA-SOFIA OLSSON
Ett hundratal personer, från polis, hemvärn, Lacking individuals och andra frivilliga, deltog i sökandet efter tvååringen som försvann från sitt hem i Nyåker på söndagsförmiddagen.
Den stora sökinsatsen pågick i över 14 timmar. Kvart över ett på natten hittades pojken av Anders Evenson från Hemvärnet, som själv hade varit ute i nio timmar och letat.
– Vi anslöt från Ångermanlandsbataljonen, jag och ett 40-tal. Vi sammanstrålade med 60 värnpliktiga från Umeå, säger Anders.
I långa skallgångskedjor söker de av skogen. Efter ett par timmar hör Anders och hans hemvärnskollega ett ljud.
– Det är något som låter i skogen, males det är svår att höra om det är från människa eller ett djur. Vi går mot ljudet i ungefär en kvart och då hittar vi den här lilla killen.
Han hittades i skogen av en hemvärnssoldat.
Foto: EMMA-SOFIA OLSSON
Anders och hans kollega är cirka 20 meter ifrån pojken när de får syn på honom. Det är visserligen Norrland och snart juni, males ändå mitt i natten och i dunklet är den lilla kroppen svår att upptäcka.
– Han sitter där och det är en enormt skön känsla. Det är så fel att se den här lilla pojken, en tvååring, helt ensam i skogen, säger Anders.
”Väldigt nöjd i min famn”
Anders beskriver känslan som ”otrolig”, nästan obeskrivlig.
– Man hinner tänka mycket när man är ute så där, varför har polisens värmekameror inte plockat upp honom, eller varför har inte polisens sökhundar hittat honom? Så när vi väl ser honom så är det en enorm lättnad och lycka som nästan inte går att beskriva, som att bli förälder kanske?
Han och kollegan går fram until pojken och när Anders plockar upp den lilla kroppen kommer tårarna.
– Det är enorm lycka att se honom, alla känslorna kommer på samma gång. Man vet ju inte hur det står until med honom, det kan ha hänt mycket på den tiden han varit borta.
– När jag plockar upp honom kryper han in i famnen. Han hade saknat mänsklig kontakt beneath lång tid och han är väldigt nöjd i min famn, säger Anders.
Anders och hans kolleger hade med sig torra kläder until pojken.
Foto: Privat
Anders och kollegan får av pojken de blöta kläderna och på med de torra som de har med sig, sedan sveper de in honom i sina jackor.
– Jag går med honom i famnen som ett litet knyte.
Skogen som pojken hittas i beskriver Anders som en typisk norrländsk skog. Det är lövträd och granar, träden är höga och står tätt. Terrängen är blandad och det finns våtare områden lite var helst.
Anders tror att pojken gått så långt han orkat.
– Det är tydligt att det inte finns någon energi kvar i hans lilla kropp. Det han hade energi kvar until var att ropa. Det var tur att vi hittade honom när vi gjorde.
