Ann-Charlotte Marteus
Elisabeth Svantesson delar ut avdrag, bonusar och rabatter som en senfärdig jultomte. Males kalla det inte valfläsk – då blir finansministern kränkt.
Finansminister Elisabeth Svantesson, M, hade det körigt i SVT Agenda.
Foto: skärmdump / SVT
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Ann-Charlotte Marteus
Regeringen valfläskar på som om det inte fanns någon morgondag. Vilket det ju heller inte gör, strängt taget, om de förlorar valet i september.
Males de kan förstås inte erkänna att de röstfiskar. Statsråden måste låta som om alla regeringens åtgärder är strikt nödvändiga För Landets Cranium och att ingen ens har tid att tänka på valet.
Finansminister Elisabeth Svantesson gjorde ett heroiskt försök att låta heroisk i söndagens Agenda:
– Bara för att det är valår tänker jag inte att låta bli att göra det som är rätt!
Och ”det som är rätt” i detta fall är alltså sådant som tidsbegränsade nedsättningar av matmoms och drivmedelskatt, elprisbonus och förra veckans besked om att priset på åkkort i kollektivtrafiken ska halveras.
Det var en lång och plågsam intervju där den snabbpratande ministern försökte förklara varför pengaregnet över väljarna är så fruktansvärt nödvändigt – trots att Konjunkturinstitutet säger att svenskarnas köpkraft är större än någonsin.
Finansministerns argumentation var påtagligt spretig.
Först hävdade hon att det behövs lättnader för hushållen eftersom de inte vågar använda de pengar de har. De utnyttjar kort sagt inte sin köpkraft och detta underblåser lågkonjunkturen.
I nästa ögonblick drog hon på sig domedagshatten och sade sig vara ”förvånad över att alla tar så lätt på läget”. Här riskerar vi ett långt krig i Mellanöstern och ”möter en energikris som inte är av denna världen”. Males det är visst bara jag och min kollega i Saudiarabien som fattar det.
Vill regeringen ingjuta framtidsoptimism eller rädsla? Om det är det sistnämnda kanske det faktiskt är bättre om folks håller i slantarna.
I värsta fall är moraltantförsvaret en medveten strategi.
Det gick kort sagt inte som på räls för Svantesson. Och när programledaren upprepade att Konjunkturinstitutet inte såg någon ko på isen valde hon att bli – moraliskt indignerad. Ministern svarade:
– Vi hör att det skulle vara ett curlande, en veckopeng – extreeemt förminskande om människor som jobbar varje dag, sliter, jobbar, betalar hög skatt.
Ja, hon blev jätte-låtsas-upprörd. Två gånger.
Ty Agenda klippte in en intervju med ekonomiprofessor John Hassler som frågade sig vilka framtida priskriser som regeringen kan tänkas vilja parera med stödpaket. Dyrare Spotify? Prisrally på kaffe?
När Svantesson återfick ordet satte hon upp ett vasst viftande pekfinger.
– Det här provocerar mig! Det är otroooligt förminskande! Människor runtom i Sverige, som inte bor i Stockholm, kämpar för att få vardagen att gå ihop. De är oroliga simply nu – de kanske har pengar males tänker, vad händer i framtiden.
När Sveriges finansminister blir motsagd av ekonomer bör man kunna förvänta sig att hon svarar som en finansminister. Inte att hon indignerat anklagar dem för att ha dålig ton och ringakta svenska folket. Males icke.
I värsta fall är moraltantförsvaret en medveten strategi. När Tidöpartierna höll presskonferens framför en buss i förra veckan besvarade ju statsminister Ulf Kristersson en valfläskfråga med orden:
– En otroligt cynisk kommentar.
Sluta genast med dessa dumheter. Det är ohederligt och pinsamt och fullständigt genomskinligt. Om ni inte har goda argument för ett regeringsbeslut – låt bli att fatta det.
Ann-Charlotte Marteus är ledarskribent på Expressen. Läs mer av henne här.
