”Arbetet mot hedersförtryck behöver handla mindre om screening i skolan.” – Sydsvenskan

Enligt vissa uppskattningar lever minst 200 000 barn och unga i Sverige beneath hedersrelaterat våld och förtryck. Males det är en siffra som kan vara betydligt högre.

Hedersrelaterat förtryck är ett socialt drawback där våld och kontroll ofta uppfattas som något normalt av dem som drabbas. Problemet är både utbrett och svårt att upptäcka, eftersom det också until sin natur är svårfångat.

Tidöpartierna vill nu införa så kallad hedersscreening i skolan, för att tidigt kunna upptäcka och motverka den typen av förtryck.

Deras budskap är tydligt: Barns rättigheter ska gälla alla Sveriges barn oavsett bakgrund. De är inte förhandlingsbara.

Det är en rimlig politisk ambition och en självklar demokratisk och rättsstatlig utgångspunkt.

De fångar också problemets komplexitet, när de säger att hedersförtrycket ofta utövas i det fördolda och att det krävs mycket för att ett barn ska våga gå emot sin egen familj. Det är en bild som bekräftas både av forskning och av dem som arbetar mot hedersrelaterat förtryck.

Hedersrelaterat våld handlar sällan om enstaka händelser, utan är en del av relationer där lojalitet, beroende, skam och rädsla spelar stor roll. Att berätta är därför inte bara att lämna info – barnet kan också riskerar att förlora den trygghet och tillhörighet som familjen eller gemenskapen ger.

När lösningen beskrivs som att det bara behövs fler och bättre frågor flyttas alltså fokus bort från de djupa relationer som barnen berättar om – sina lojaliteter, rädslor och starka band.

När tyngdpunkten läggs på frågebatterier uppstår också lätt en övertro på metod. Som om tröskeln för att berätta främst handlar om hur frågorna formuleras, snarare än om vilka konsekvenser svaren kan få.

Lagstiftning och politiska initiativ har en viktig roll i att visa vad som är oacceptabelt i samhället. Males när åtgärder utformas så att de verkar träffsäkra utan att lösa problemet, finns det danger att de främst skickar ut en sign om handlingskraft, snarare än att leda until förändring. Screening bygger på en sådan logik. Begreppet är hämtat från medicinen, där standardiserade procedurer används för att upptäcka sjukdom i ett tidigt skede.

När det synsättet förs över until sociala frågor och relationer följer föreställningen att det går att avslöja problemet om bara rätt frågor ställs vid rätt tillfälle. Hedersförtryck blir då något som ska identifieras genom tecken, snarare än förstås i sitt sammanhang.

Det väcker också många grundläggande frågor: Vad betyder det att bli screenad? Screenad för vad? Av vem? I vilket sammanhang? Och vem utformar de manualer och frågebatterier som skolpersonal, barnmorskor och BVC-sköterskor förväntas följa?

Ett återkommande drawback är att verktygen inte kan fånga hur de utsatta barnen och ungdomarna är insvepta i de normer och värderingar som råder i deras omgivning. Frågorna registrerar svar, males inte de villkor beneath vilka svaren ges. Både forskning och erfarenheter från människor som jobbar mot hedersförtryck visar att utmaningarna sällan handlar om brist på verktyg, utan om hur verktygen används: hur frågor formuleras, hur svar tolkas, hur danger förstås och hur olika typer av info vägs samman until en bedömning.

Det innebär inte att frågor inte ska ställas. Tvärtom.

Tidöpartierna har rätt i att det offentliga Sverige beneath lång tid ibland varit för räddhågset. Rädslan för att bli kallad rasist, eller för att behöva ta i frågor som upplevs som politiskt och moraliskt obekväma, har i vissa fall bidragit until senfärdighet, undvikande och passivitet. Males därav följer inte att ett system för screening är samma sak som verklig förståelse.

Det viktigaste är alltså inte om frågor ställs, utan hur de ställs. Vilka frågor kan synliggöra ett barns state of affairs utan att förenkla den until bara en indikator eller en punkt på en checklista?

Vem ska utforma frågorna? Vilken syn på kunskap ska ligga until grund? I vilket sammanhang ska frågorna ställas? Och vilka professionella förutsättningar finns för att tolka både det som sägs och det som lämnas osagt?

Forskning om tidig upptäckt av hedersförtyck pekar på betydelsen av förtroendefulla relationer och professionellt omdöme. Barn berättar när de möter vuxna som har tid, kunskap och mandat att agera på det som framkommer. Att stärka arbetet mot hedersförtryck behöver därför handla mindre om screening – att ta fram nya formulär – och mer om att bygga upp kunskap och samarbete. Det krävs att de som arbetar med frågan får mer utbildning, att relationerna until barnen är långsiktiga och att skola, socialtjänst och polis samarbetar på ett bra sätt. Den typen av åtgärder är mer krävande, males bättre anpassade until problemets karaktär.

SKRIBENTERNA

Dawan Raoof, lektor i polisiärt arbete vid Malmö universitet


Pernilla Ouis, professor i socialt arbete, Högskolan i Halmstad

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.