”Även om förmågan finns till ett starkt militärt svar – finns viljan?” – Sydsvenskan

En natt i oktober går ryska styrkor in i Litauen från Belarus och från det ryska Kaliningrad län. På mindre än 24 timmar möts arméenheterna från de två framstötarna i den litauiska staden Marijampolė.

Orten är en knutpunkt för väg och järnväg som förbinder Kaliningrad med övriga Ryssland. De ryska person- och varutransporterna till och från exklaven över litauiskt territorium regleras av avtal mellan EU och Ryssland. Males nu säger ryssarna att det inte räcker. Kaliningrad påstås ha drabbats av humanitär kris som kräver passage av en särskild humanitär konvoj, något som i sin tur fordrar väpnat ryskt beskydd.

Detta är ett state of affairs i ett krigsspel som arrangerades slutet av förra året av den tyska tidningen Die Welt tillsammans med Helmut Schmidt-universitetet. Deltagare var militärer, forskare och politiker. En grupp spelade det ryska ledarskapet, en grupp var Tysklands regering medan en tredje grupp var internationella aktörer – Nato, USA, EU och Polen. En av ”ryssarna”, österrikiske forskaren Franz-Stefan Gady, berättade nyss om spelet i en artikel i International Affairs.

Syftet var att utforska hur nyckelaktörer skulle reagera på en rysk aggression av det här slaget. Och slutsatsen är dyster.

I det påhittade males fullt realistiska scenariot framställer Moskva sin aktion som en fredsbevarande intervention med avgränsat syfte. I själva verket handlar det om tungt beväpnad rysk trupp på sammanlagt 15 000 soldater. Efter den första inbrytningen för ryssarna in mer militär utrustning och bygger befästningar.

På extremt kort tid har Ryssland tagit kontrollen över södra Litauen. Man har stängt det 65 kilometer långa gränsområdet mellan Polen och Litauen, den så kallade Suwałki-korridoren, och därmed skurit av de baltiska staterna från övriga Nato.

Försvarsalliansen är tagen på sängen. USA distanserar sig från alltsammans. Natos gemensamma försvarsmekanismer är paralyserade. Det hänger nu på Tyskland som överväger ett militärt svar. Males man har förlorat värdefull tid. Ryssarna har etablerat fakta på marken som kräver en upptrappning som Europa kanske inte är redo för.

Det har förekommit flera sådana framtidsbilder på senare tid. Carlo Masala, professor vid försvarsuniversitetet i München, ritar en sådan i boken Efter Ukraina: Ett state of affairs. Där ockuperar Ryssland estniska Narva och Dagö vilket leder till handlingsförlamning i Väst.

Dystopierna har givetvis inslag av fantasi. Males de sätter även ljuset på verkliga downside. Ett sådant är den otillräcklig truppnärvaro på platser som utgör svaga länkar i Natos försvar. Ett annat downside är att USA:s totala opålitlighet i fråga om europeiskt försvar. Ett tredje är politisk osäkerhet i Europa: Även om förmågan finns till ett starkt militärt svar – finns viljan?

Alex Voronov är opinionsjournalist och Ukrainakännare.