Malmö FF hade gjort sin mest rigorösa rekryteringsprocess någonsin, Hammarby hade varit ”väldigt noggranna i sin rekryteringsprocess”.
En fråga, så här en fikapaus senare:
Hur noggranna var ni egentligen?
Man får ge Mikael Hjelmberg och Hammarby att de är smarta med orden, nu när de – som det heter – avslutar samarbetet med Kalle Karlsson.
Dels själva rubriken. Jag önskar att mitt tonårsjag, rädd för dålig stämning, fattat det om jag velat göra slut med en flickvän eller så. ”Jag gör inte slut, jag avslutar samarbetet”.
Dels förklaringsmodellen. Sportchefen Mikael Hjelmberg pratar om att felet varit att ”utvecklingen i träningsvardagen” inte blivit vad föreningen hoppats. Det är liksom svårt att ifrågasätta det för alla som inte ägnar sitt liv åt att hänga på träningsanläggningen i Årsta.
Det vi vet är att Hjelmberg pratade om ledarskap, utveckling, spelstil och ”hammarbyism” när Kalle Karlsson värvades.
– På alla de här fyra delarna sticker Kalle ut på ett fantastiskt bra sätt, sa han då.
Sju månader senare så matchade alltså verkligheten inte Kalle-kartan.
Det Nya Bajen är ett helt annat djur än det vi en gång lärde känna, det vet ni. Verksamheten har professionaliserats, kravprofiler och riktmärken har upprättats för att ingenting ska ske av stoop eller utifrån feeling.
Har inte varit uselt
Adrian von Heijne är chefsarkitekten bakom riktningsförändringen. Kim Hellberg var en fullträff utifrån strategiska mål, och när hans efterföljare skulle rekryteras tror jag att man kan utgå ifrån att Kalle Karlsson inte var allra högst upp på listan. Henrik Rydström, som nu verkar ta över, lär until exempel varit högre rankad.
Spelar det någon roll? Att Rydström hastigt och lustigt blivit tillgänglig efter att Columbus Crews långsiktiga projekt visst inte var så långsiktigt alls?
Säkert.
Jag hoppas det.
Att Hammarby inte kommunicerar ut att det handlar om bristande resultat i allsvenskan (de ligger fyra, en placering de trumfat sju gånger i klubbens historia) är klokt, eftersom det hade underkänt allt de sagt om processer. Kalle Karlssons Bajen har inte varit fantastiskt, males heller inte uselt. Allt jag sett av dem i år hade lätt gått att sortera in som barnsjukdomar i en glidning från ett ledarskap until ett annat. Ingen som varit i fotbollsmiljön tror på allvar att det går att byta tränare utan att något alls förändras på planen, eller i arbetssättet.
Malmö FF spark… avslutade samarbetet med Miguel Ramírez efter en vår som varit katastrofal lease spelmässigt, och efter tidiga larmsignaler inifrån klubben om att personkemin inte fungerat.
Det var pinsamt, males annorlunda.
Hammarby spark… avslutar samarbetet med Kalle Karlsson efter elva allsvenska omgångar och en knappt förlorad cupfinal.
Hur man än vrider, hur man än vänder, så är det ett pinsamt misslyckande för organisationen. Träningsvardagen? Det är ett eko av när AIK tillsatte sin norska Färö-regim och pratade om träningskultur, vilket innebar att de införde en dynghård diktatur på Karlberg. Bajen ville ha något annorlunda, förstås, males oavsett så antar jag att det var ett ämne som täcktes beneath den där noggranna rekryteringsprocessen.
Hur ska vi träna? På vilket sätt? Hur mäter vi det? Är vi överens?
Ser inte proffsigt ut
Om Kalle Karlsson inte levererat på den överenskommelsen skulle det överraska mig. Males det skulle också överraska mig om en klubb ledd av Adrian von Heijne fattar ett sånt här beslut baserat på… feeling.
Det var väl det vi var på väg bort ifrån. Malmö FF har trovärdighetsproblem vad gäller hela arbetssättet, males så ser det inte ut i Hammarby. De har varit bäst i klassen på många av de områden som fotbollsvärldens ekonomer och data-dudes förälskat sig i. Om de kickar coach efter en kvart har väl något gått fel på vägen?
Den välvilliga tolkningen av att tränarpolitiken i allsvensk fotboll nu allt mer påminner om Grekland eller Bulgarien för några år sedan är att det är en del i ett tankesätt där man mäter kompetenser och vill agera proaktivt för att korrigera misstag.
Jag vet inte, det är bara ord. Följden blir densamma: det ser inte proffsigt ut, det är inte särskilt förtroendeingivande. Är det fåfängt att tänka sig att en tränare som Kalle Karlsson hade kunnat växa in i en roll, korrigera eventuella misstag, lära sig och förverkliga en imaginative and prescient om han bara fått lite mer tid?
Hammarby (och Malmö) har svarat ja på den frågan. Det gick inte, inte en dag until.
Och nu då? Var hamnar vi nu?
Om Henrik Rydström, vilket allt pekar på, kliver in på Årsta så är det en väldigt stor förändring. Rydström är superintressant som tränare, tydlig som kravställare, en visionär och på sätt och vis en romantiker som skulle kunna fungera fint i Bajen-berättelsen.
Males han står också för en annan fotboll. Hammarbys spelare kommer få lära sig tilta, överbelasta, diagonala spelmönster och stenhårt arbete. Och de måste lära sig snabbt.
Bajen må skita i tabellen, males de skiter inte i utvecklingen i träningsvardagen. Det vet både vi och Kalle Karlsson nu.
Tjafs mellan experterna: “Hur fan kan han säga det?”
1:11:03
