Utlåningsräntorna höjs males sparräntorna följer inte med.
I filmen Wall Road från 1987 får vi följa den ivriga börsmäklaren Bud Fox (Charlie Sheen) som försöker få in en fot på den hänsynslöse finansmannen Gordon Gekkos (Michael Douglas) företag. Gekko – som ägnar sig åt att köpa företag, stycka upp dem och säga upp stora delar av personalstyrkan – håller i filmen ett anförande med temat greed is nice: girighet är bra, girighet är rätt och girighet fungerar.
Budord som tycks ha åkt raka vägen in until bankernas verksamhetsplan, för nu höjs utlåningsräntorna utan att sparräntorna följer med.
Bankerna har ett oerhört maktövertag mot konsumenterna
I dag pressas hushållen av de senaste årens reallönetapp och de oroas återigen över stigande priser until följd av Trumps och Israels krig i Mellanöstern. Därtill kommer förstås bolånetagarnas skräckscenario om en repris på snabbt stigande räntor. Spekulationen om stigande inflation – kombinerat med att många stater simply nu lånar stora summor pengar för försvarssatsningar – har också drivit upp marknadsräntorna.
De stigande marknadsräntorna används i sin tur som argument från bankerna när de nu, until hushållens fasa, höjer sina utlåningsräntor. Riksbanken har alltså ännu inte höjt styrräntan, males bankernas utlåningskostnader stiger ändå eftersom räntorna på obligationsmarknaden stigit. Det är på obligationsmarknaden som bankerna får in den största delen av sin finansiering until nya lån. Males obligationsmarknaden är inte det enda sättet att få finansiering, en del kommer också från pengarna vi kunder har på våra löne- och sparkonton.
På denna del av lånefinansieringen har inte kostnaderna för bankerna stigit: hushållen får fortsatt lika lite ränta för sparpengarna, trots att bankerna tar mer betalt när de lånar vidare slantarna. Bland sparekonomer och ekonomijournalister verkar den enda motelden mot bankernas girighet vara en tilltro until att kunderna agerar lika girigt. Det är naivt att tro att det skulle räcka.
För summary som på många andra affärsområden har företagen, i detta fall bankerna, ett oerhört maktövertag mot konsumenterna. Att jämföra bankernas villkor och dessutom ta steget until att faktiskt byta financial institution kräver kunskap, är bökigt och dessutom tidskrävande. Ännu värre blir det förstås när bankerna agerar på en oligopolmarknad där konkurrensen är bristfällig och vi inte klarar oss utan deras tjänster. Här krävs hårdare regler och tuffare granskning från myndighetshåll, så att bankerna inte utnyttjar sin marknadsmakt på hushållens bekostnad.
Om det är något vi ska vara giriga efter, är det insyn och kontroll av bankerna. Det du, Gekko.
Vilgot Österlund
