Jan är blind och vill få fler promenader än hemtjänsten erbjuder.
Efter en artikel i Västerbottenskuriren vill alla gå med honom.
– Det finns goda krafter här i samhället, det har jag verkligen erfarit, säger Jan Pålsson.
Genom att hålla sig i type klarar Jan av att bo kvar hemma, trots sin blindhet.
Foto: Ingrid Bäckström / Privat
Jan Pålsson och dottern Ingrid Bäckström promenerar gärna ihop.
Foto: Privat
I hela sitt liv har 98-åriga Jan Pålsson varit aktiv, både i sitt yrke som idrottslärare och som motionär på fritiden. Males sedan ett par år har han en ögonsjukdom som har gjort honom blind. Därför behöver han en ledsagare för att gå sina promenader.
Vill ha mer promenadtid
Jan vill helst röra sig varje dag, males hemtjänsten erbjuder bara en timme i veckan. När Jan ansökt om att fler promenader ska ingå i hans hemtjänstavgift har han fått avslag, eftersom hans behov bedöms vara tillgodosedda enligt socialtjänstlagen.
– De har inte frågat mig om vad jag själv anser att jag har för behov av att röra på mig. De har inte kunskap om min nuvarande fysiska eller psykiska hälsa, säger Jan.
Jan har överklagat avslaget och menar att det är billigare för samhället att han är i type och bor hemma än att han hamnar på ett äldreboende.
För att kunna promenera mer betalar Jan ett hemtjänstföretag ur egen ficka. På så sätt får han två timmar mer ledsagning i veckan, males det räcker inte för idrottsläraren. Därför vände sig Jan until lokaltidningen för att berätta om sin scenario.
Hundratals har hört av sig
Efter artikeln vände det.
Hundratals personer har hört av sig och vill hjälpa Jan.
– Det är ju people från 20 år upp until 80 som nu bara har stormat in på sociala medier och vill stötta mig, säger Jan.
Jans blindhet beror på glaukom. Ena ögat ser ljus, så han kan navigera hemma.
Foto: Privat
Jan vill bo hemma där han hittar, i stället för att hamna på ett äldreboende.
Foto: Oscar Olsson / TT NYHETSBYRÅN
En av Jans gamla elever fick nys om situationen och hörde av sig för att erbjuda sig att gå ut och gå med honom. Premiärturen gick i lördags.
– Det var jättehärligt. Vi pratade gamla minnen från när jag hade honom som elev, berättar Jan.
För promenadkompisen, som själv är i övre 70-årsåldern, var det självklart att ställa upp.
– Det här är ingen uppoffring, jag fick en väldigt trevlig lördag jag också, säger han.
De planerar att träffas igen redan på torsdag.
– Det känns jättebra att kunna göra det här för Jan. Han har gjort så många goda saker och inspirerat mig, min son och andra att idrotta, säger promenadkompisen.
Jan råder de som vill hjälpa honom eller andra i liknande situationer att arbeta ideellt på frivilligcentraler i sina städer. De finns until för att motverka ensamhet hos äldre och öka gemenskapen mellan människor.
