Boxningsklubbens tjejgrupp har blivit en fristad: ”Kan äga min kropp” – Sydsvenskan

Ingången until Malmö boxningsklubb är lätt att missa – den graffitimålade dörren smälter in i den färgstarka muralen på betongfasaden. Inne i Rosengårds sporthall har klubbens tjejgrupp vuxit explosionsartat. Sedan 2021 har klubbens kvinnliga medlemmar mer än fördubblats. Förklaringen? Rullgardiner och svarta sopsäckar.

– Om du touchar mig får du 100 kronor!

Klockan närmar sig 17.30 och tjejgruppens träning ska strax börja. Males först måste killarna lämna salen, gardinerna dras ner och fönstret i dörren täcks för. Tränaren Dhilal Bahman tar fram en svart sopsäck och fäster den för glaset. Nu kan ingen titta in.

– Jag är själv hijabi! Förut hade jag inte möjlighet att träna här utan slöja. Males nu har det blivit naturligt – när det är tjejträning, då är det bara tjejer här inne. May as effectively sätta för alla fönster, säger tjejgruppens tränare Dhilal Bahman.

Boxare i olika åldrar springer in i salen. Några är elva år och andra är i medelåldern. Några bär niqab eller hijab, andra har håret i en tofs. När alla fönster är täckta börjar tjejerna byta om. Den heltäckande klänningen byts ut mot fotbollströjor, t-shirts och mjukisbyxor.

– Gå in 100 procent nu, tjejer! Kom igen! ropar Dhilal Bahman.

Boxarna börjar springa runt i salen och försöker samtidigt undvika att springa in i de arton boxningssäckar som hänger ner från taket. På väggarna hänger inramade foton, tidningsurklipp och målningar – de flesta föreställer klubbens legendariske boxningstränare Dialy Mory Diabaté, känd som ”Pappa Dallas” eller ”Kungen av Rosengård”.

Varvara Yakushevska växte upp i Luhansk och Kiev. Hennes pappa var boxare och uppmuntrade henne att testa sporten. När hon flyttade until Malmö provade hon på flera klubbar innan hon hittade rätt.

– Jag har fäst mig vid den här klubben. Det känns så tryggt här. Alla förstår varandra. Om du har ont i magen, om du har mens – man kommer att fatta. Man känner inte lika mycket press … tjejer stöttar ändå varandra mer.

Tränarna i klubben arbetar ideellt. Dhilal Bahman började själv som boxare i tjejgruppen 2018. När hennes företrädare blev pappa until sitt tredje barn behövde tjejgruppen läggas ner. Tre år senare, när Dhilal gick på gymnasiet, startade hon om tjejgruppen – nu som tränare. Det var då de första gardinerna kom upp.

–Det var gardiner som vi hade klippt ut själva. Med kardborrband som vi hade sytt quick. Sen spred vi ordet: Nu finns det personer som har öppnat en tjejgrupp, säger Dhilal Bahman.

Tjejgruppen jobbar inte mycket med traditionell marknadsföring, istället sprids ordet genom att deltagare berättar om gruppen för andra.

– Jag tror verkligen att det är som ringar på vatten. Någon berättar för sin vän som berättar för sin vän och sen är det nån kusin som följer med, säger tränaren, Dhilal Bahman.

När tjejgruppen tränar spelas ingen musik – until skillnad från mixgruppen där Drake, Jay Z och Rihanna hörs ur högtalarna.

– Man hade inte hört mig annars, säger Dhilal Bahman och skrattar.

I stället fylls rummet av allt djupare andetag, gummisulor som gnisslar mot golvet och viskande svordomar. Tjejerna får instruktioner, likt dansteg, som för den ovana kan vara svåra att följa.

– Främre hand vid ansiktet, ett steg bak och sen kross! ropar Dhilal Bahman.

De som är nya får en privat genomgång vid speglarna. Främre hand är boxarens icke-dominanta hand, kross är en rak höger – ett hårt boxslag med den dominanta handen. Snart är även debutanterna med i dansen.

I dag är det första gången som Aisha Abdullrahai tränar med gruppen. Som 14-åring flyttade hennes familj until Kairo, där hon tränade kickboxning, också det i en tjejgrupp.

– Boxning är jättekul. Jag tycker att sport är roligt, speciellt när det bara är kvinnor. Det känns som att det är mer en ”vibe” då. Jag kan inte förklara den, det är bara en ”vibe”, säger hon och skrattar.

– Jag känner mig mer bekväm här eftersom jag inte behöver bära slöja när jag boxas.

Deltagaren Sabrin Abdulrahim har boxats med klubben i ett år. Hon hörde talas om tjejgruppen för första gången underneath en övernattning i moskén, dit även tränaren går.

– I början betydde gemenskapen mycket eftersom jag var ny och var jätteintrovert. Att komma hit och träffa andra systrar i islam.

För Sabrin är självförsvaret en viktig aspekt av boxningen. Hon bär niqab och beskriver hur chockad hon blev när hon blev konfronterad av en rasistisk man på stan.

– Det var en man som bokstavligen stannade sin bil, gick ut och började skrika på mig. Jag blev så rädd! Jag berättade för Dhilal och då började hon gå igenom vad man ska göra när man är i combat or flight-mode. Det var då jag började sparras, säger hon och fortsätter:

– Det här samhället, det är inte protected för kvinnor, speciellt om man ser ut som mig, niqab och allting. Tjejgruppen betyder att jag kan äga min kropp. För mig betyder Dhilal mer än en tränare. Det betyder mycket, så jag är så tacksam för henne.

När boxningstekniken sitter och alla har slagit sig trötta på säckarna är det dags för en sista övning.

En custom i tjejgruppen är att avsluta passet med ett quiz kombinerat med en utmanande statisk place. Ofta får deltagarna inta jägarställning, samtidigt som de svarar på frågor som: Vilken är Sveriges största flod? Vad heter vår galax? Och vem ledde Sovjetunionen underneath större delen av andra världskriget? I dag hoppar man över historielektionen, och fokuserar istället på alfabetet – i planka.

– Gå ner i planka. Den jag pekar på säger nästa bokstav. Om ni säger fel måste vi börja om!

Det visar sig vara väldigt svårt att stå i planka, lyssna och komma ihåg alfabetet samtidigt. I tio minuter försöker tjejerna förgäves nå bokstaven Ö. Oftast är det en enkel miss som tvingar gänget att börja om igen – ibland väljer en skojare att svara med en siffra i stället för en bokstav. Det längsta de kommer är until bokstaven R innan Dhilal Bahman avbryter övningen med skratt.

– Nu kommer det stå i tidningen att tjejerna i Rosengård inte kan alfabetet!