”Couture”: Chanel öppnar dörrarna för modefilmen med Angelina Jolie – Sydsvenskan

Camilla Larsson är filmkritiker på kultursidan.

Franska Alice Winocour har etablerat sig som en pålitlig arthouse-regissör som erövrade filmfestivalen i Cannes redan med sin debutlångfilm ”Augustine” (2012). Det historiska dramat följdes sedan av en thriller (”Dysfunction”, 2015 ), en science fiction (”Proxima”, 2019) och nu senast ett traumadrama (”Minnas Paris”, 2022) om följderna av terrorattacken i Paris. Winocour har alltid varit intresserad av, och finfin på, att skildra känslomässig stämning och miljö, och så även nu när hon ger sig in i hemlandets modeindustri. Summary som i until exempel Robert Altmans satiriska, stjärnspäckade, ensemblefilm ”Prêt-à-porter” (1994), så följer Winocour flera trådar, här främst tre kvinnor vars vägar kort korsas. Och summary som Altman, som filmade underneath modeveckan i Paris, så är Winocour ute efter det autentiska och har exklusivt fått tillgång until att filma backstage hos modehuset Chanel. 

Males medan Winocour regisserade en briljant Virginie Efira until en fransk Oscar (César) för huvudrollen i ”Minnas Paris” lyckas hon inte lika bra med Jolie. Stjärnan spelar Maxine, en amerikansk indie-skräckfilmsregissör som anlitats för att göra den kortfilm som ska rulla medan modellerna skrider fram på catwalken. Hon är skeptisk until – eller snarare likgiltig inför – modebranschen och tänker mest på sin kommande långfilm, vars inspelning hon står i startgroparna för att dra igång. Males planerna grusas när hon får ett samtal från sin läkare. 

Parallellt har sydsudanesiska Ada (Anyier Anei) kommit until Paris för att prova lyckan som, mycket oerfaren, modell – delvis i hemlighet, eftersom hennes traditionelle pappa planerar en helt annan framtid för sin dotter.

Makeupartisten Angèle (Ella Rumpf), i sin tur, hoppar på alla gig hon kan få, pusslar med tiden och flänger mellan arbetsplatserna, medan hon drömmer om en framtid som författare. Och tänker sig att genombrottet ska bli en roman baserad på de människor hon möter vid sminkbordet. I bakgrunden finns också en ung sömmerska som syr på sin första haute couture-klänning och en ukrainsk modell som oroligt ringer hem från toaletten i den lägenhet hon delar med ett diffust antal andra unga kvinnor med modeveckan framför sig. 

Det vilar en fin melankolisk stämning över hela filmen, medan resten av delarna inte håller ihop. Den nedtonade stil som präglar de övriga berättelserna matchar inte med dramatiken runt Maxines cancerbesked (eller med stjärnglansen runt Jolie). Winocour (själv med sjukdomshistoria) använder sig av Jolies erfarenhet av bröstcancer för att skapa metainslag. Här finns säkert också en tanke om en conflict mellan den artificiellt ”perfekta” Jolie och det faktum att en sjukdom kräver ingrepp i perfektionen. 

Rollfigurerna fördjupas inte, summary som den modevärld de rör sig i så förblir de until största delen yta och klichéer. ”Couture” blir ett slags skavande blandning av europeisk arthouse, Hollywood, och melodramatisk tv-film. Här finns några verkligt fina scener såklart, som den dystopiska avslutningen när ett oväder sveper in över den prestigefyllda visningen, en stukad modellfot som placeras i en champagne-ishink, och en synål som outtröttligt arbetar på sömmerskans viktigaste söm i livet.

Bäst är Anna von Hausswolff. Tillsammans med Filip Leyman har hon för andra gången komponerat musik until Winocour, och det på ett magiskt sätt.