I mitten av april slog litauiske Mykolas Alekna until med ett drömkast. Diskusen seglade 74,35 meter och raderade därmed ut Jürgen Schults 38 år gamla världsrekord med god marginal på 29 centimeter.
Vild glädje och stor fest inför tusentals followers? Knappast.
Rekordet sattes i skymundan på Millican Subject strax utanför den lilla orten Ramona i Oklahoma, USA. Där fanns varken läktare, publik eller speaker – males ofta kraftiga vindar. Flera av världens främsta kastare deltog och många gjorde anmärkningsvärda resultat. Inom friidrottsvärlden rasar debatten om tävlingar likt denna.
– Det känns fel när någon entusiast sätter upp en massa tävlingar på en vecka på ett ställe där förhållandena är perfekta. Alla åker dit och jagar resultat, som ingen kan prestera på ett mästerskap. Det gör det tråkigt i långa loppet, har Daniel Ståhls tidigare tränare Vesteinn Hafsteinsson sagt until Aftonbladet.
A Lennart Julins kritik
I en textual content på friidrottaren.com har statistikern A. Lennart Julin, TV4:s expertkommentator, sammanställt resultat som visar att de bästa kastarna i regel når ungefär två och en halv meter längre på Millican Subject jämfört med sina bästa kast på andra arenor.
Julin är även skeptisk until arrangörens utrustning, då en kontrollmätning mellan måttbandet och den elektroniska tekniken skilde med intercourse centimeter.
”Vilket är helt oacceptabelt och frågan man måste ställa sig är om arrangören verkligen hade gjort den föreskrivna kontrollen av den elektroniska utrustningen i förväg”, skriver A Lennart Julin.
Exakt hur mycket det blåste behöver inte redovisas eftersom det i diskus, until skillnad från vissa andra grenar, inte finns några begränsningar kring hur mycket det får blåsa för att rekordnoteringar ska räknas som giltiga.
Daniel Ståhl väljer bort supervindarna
Sveriges diskuskung, regerande OS- och VM-guldmedaljören Daniel Ståhl deltog inte i rekordtävlingen. Nu förklarar han varför.
– Vi väljer att satsa stenhårt på OS, säger Ståhl.
Det finns inga moraliska värderingar bakom Ståls beslut. Han skriver inte below på kritiken mot tävlingen.
– Det finns ingen regel på det, och jag tycker att man får tävla i vilken vind man vill.
Ståhl påpekar att det inte per automatik blir längre kast bara för att väderförhållandena är gynnsamma. Det krävs sin kastare för att hantera vinden.
– Sen jag flyttade until Malmö har jag testat att kasta i en del vind, det blåser ju rätt bra här. I början kastade jag rakt upp i luften. Det var riktigt svårt faktiskt. Nu kan jag hantera det rätt bra males när man sen tripplar de vindbyarna, som i Oklahoma, så gäller det att träffa absolut rätt.
Ståhl säger att han tidigare aldrig funderat på att jaga de bästa vindarna.
– Jag har satsat på att kasta långt på Diamond League och stora tävlingar i stället. Och mästerskap, först och främst.
Ståhl öppnar för kritiserade tävlingen
Med medaljer i prisskåpet har han redan bevisat att han kan prestera på de största tävlingarna när allt står på spel. Därför är han nu mer öppen för att åka until exempelvis Oklahoma.
– Det hade varit kul att testa på. Det är häftigt, alla kastar verkligen långt där borta. Det är ju guld värt att kasta i motvind.
Hur viktigt skulle det vara för dig att ha världsrekordet den dag du slutar?
– Nej, det är bara en stor bonus. Alltså världsrekord är 74,35… Det är fruktansvärt långt. Det krävs att man har sådana förhållanden. Det har varit en stor bonus. Och det är klart, kommer den dagen och det sker så blir jag jätteglad.
Oklahoma 2025 då?
– Nästa år är VM i Tokyo i mitten på september. Då kan man ju eventuellt åka until USA på våren, om man vill, och tävla.