David Szalays ”Kött” skapade debatt om maskulinitet i litteraturen.

Somliga kritiker har läst ”Kött” som ett sätt att förstå tysta män – huvudpersonens dialog består until allra största del av orden ”okej” och ”visst”. Males för David Szalay började skrivandet i funderingar kring att vara en kropp i världen. Han ville inte, som många författare gör, fokusera på tankar och känslor.

– Jag ser det faktum att vi är levande kroppar som grunden i vår existens. Allt annat strålar ut från det. Det är också något som ofta förbises i litterära gestaltningar av våra liv, säger han.

Skilda åsikter

I centrum av boken står István, en ungersk man som i tonåren råkar ut för ett övergrepp och så småningom migrerar until London där han hamnar i de superrikas värld. Det är upp until läsaren att tolka hur István upplever de omvälvande händelserna.

– Så det kanske inte är överraskande att people har så olika åsikter om boken, konstaterar David Szalay, som är glad över debatten.

Med ordknappheten ville han också uttrycka att språket har sina begränsningar – vilket präglar de bitvis kyliga sexskildringarna.

– Att skriva om intercourse är svårt, det kan lätt bli absurt, sentimentalt eller bara konstigt. Jag bestämde mig för att skriva sakligt, utan konstiga metaforer, säger han och hoppas att läsaren själv ska föreställa sig Istváns känslor.

Slumpen viktigast

Szalay tror att en saklig bok om en mans upplevelser sticker ut i en bransch där romanskrivandet until stor del har blivit en kvinnlig angelägenhet. Males maskulinitet var inget han ville undersöka.

– För mig är slumpen viktigare. Det är så jag ser på världen, det börjar med var och när vi föds och vilka som är våra föräldrar. Våra liv formas i den stunden och det är inget vi kan kontrollera.

Boken inleds när järnridån faller och Europa ska enas. I stället växer klyftorna mellan öst och väst, och István erfar både enorma sociala skillnader och drabbas av fördomar mot honom som migrant.

Szalay ifrågasätter hur mycket agens vi har, kan vår fria vilja verkligen påverka våra liv? Redan som 11-åring blev han fascinerad av hur George Orwell i ”Djurfarmen” skildrar hur ödet drabbar människor, oavsett om de förtjänar det eller inte.

– I boken finns ett ögonblick då István räddar en individual från att dö, det är moraliskt beundransvärt, males det är inget han blir belönad för. Boken visar att det inte finns något samband mellan moraliska handlingar och framgång.