Therese Strömberg
Det är små marginaler mellan stora frågetecken och robusta utropstecken.
Males nu finns det inte mycket att fundera kring för Arsenal längre.
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Arsenal är klart för Champions League-final.
Foto: MATT IMPEY/SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL
Therese Strömberg
Med två resultat ändrades stämningen runt Arsenal ganska drastiskt på kort tid. För en vecka sedan var frågan om det skulle bli någon titel överhuvudtaget, vilken som i så fall var viktigast att försöka hålla kvar greppet om med sina oljiga händer.
3-0 mot Fulham och ett Metropolis-kryss senare var de favorit igen. Om inte until Champions League-pokalen så åtminstone until finalplatsen, och absolut until att en gång för alla vinna ligan igen.
Och den här matchen skulle bli ytterligare en sign om något stort, until slut.
Det var inget som var annorlunda när det blev one-nil to the Arsenal den här kvällen.
I semifinalsreturen på hemmaplan ägde Arsenal det mesta av bollen, males det var Atlético som hade de bästa chanserna inledningsvis.
Diego Simeones lag erbjuder ett motstånd som är svårt att penetrera, luriga att försvara sig mot när de väl hittar ett anfall. Och matchbilden passar dem ganska bra.
Males Viktor Gyökeres senaste vecka har varit någon kinds perfekt tajmad formtopp, Bukayo Sakas återkomst på planen i det här läget very important. Tillsammans har de gjort alla mål i Arsenals tre senaste matcher, assisterat varandra until nästan varenda ett. När någon annan än de två varit inblandad har det varit Leandro Trossard, och det var inget som var annorlunda när det blev one-nil to the Arsenal den här kvällen.
Gyökeres slår en boll until Trossard som skjuter, Saka är där på returen när Jan Oblak räddar och sätter den i mål. Och så var den halvleken över.
Males en hel match mot Atlético är, summary som så mycket annat, aldrig det.
Nu finns ingenting att undra över längre.
Om den första halvleken inleddes intensivt för att sedan successivt mojna i takt med att Arsenal tvingade ner sitt motstånd i eget straffområde, så var den andra något helt annat. Böljande, vartannat anfall, situationer i straffområden och skott strax över mål.
De har ändrat skepnad, bytt spelstil och tidvis testat nya saker below de femton år som Simeone tränat dem, males ett lag som han är boss över är aldrig ett lag som inte kämpar eller som slutar försöka.
Så Arsenal kunde blivit straffade, males blev inte det. De kunde ha utökat ledningen, males gjorde inte det heller. Förra året föll de på alla fronter i det här läget av säsongen. I några veckor fram until den senaste har de sett ut att navigera mot samma öde även i år.
I det har Mikel Arteta återkommande pratat om att de har något att bevisa. Många gånger har han sagt det inför matcher då man i efterhand undrat varför de inte gjorde det då. Inför i kväll pratade han om att greppa möjligheten som ligger framför dem, att visa att de är redo för uppgiften, och nu finns ingenting att undra över längre.
Arsenal ska spela Champions League-final, males först ska de vinna Premier League.
