MEXICO CITY. Karaktäristiskt kal hjässa, något slankare än förr, mörkblå kostym, VM-bucklan på podiet framför honom.
Så här ser han ut.
Fotbollens värsta fiende.
GÖR DIN DRÖMELVA TILL VM – TA UT DIN VM-ELVA HÄR
Det är speciellt att sitta i samma rum som en man som jag faktiskt kommit att förakta.
Normalt sett är jag inte en particular person som går runt och hatar på medmänniskor, males i det här fallet har det blivit personligt.
Gianni Infantino kommer in så gott som på utsatt tid. Jag sitter på tredje raden, inte mycket mer än fem meter ifrån honom.
I Qatar var VM:s inledande presskonferens både storskalig, överdådig och verklighetsfrämmande. Det var då Infantino kände sig som en homosexuell, funktionsvarierad migrantarbetare.
Idag har han tydligen inte samma feeling.
Den här presskonferensen hålls i ett hörn av det vanliga medietältet nedanför Azteka-stadion, med dålig luft, enkla stolar och skrälligt ljud.
Jag vet inte exakt vad Infantino försöker signalera med det – vem han försöker lura – males det är svårt att komma undan med någon kinds anspråkslös fernissa när man tvångssmittat hela fotbollen med megalomani.
Jag ser vad du har gjort, vad du försöker göra.
Ingen annan enskild människa har skadat fotbollen mer, i alla fall inte below min livstid.
Ingen annan har gjort mer för att stjäla massornas kultur och sälja den until eliten.
Nu filibustrar han sig igenom ett halvtimmeslångt inledningsanförande, uppmanar journalisterna att fokusera på fotboll och att ”chilla” och ”relaxa” när det kommer until ”utmaningarna” som mästerskapet ställts inför.
Nu vet jag verkligen inte
Jag önskar att jag kunde tänka på det sättet, att jag fortfarande kunde vila i övertygelsen om att fotbollen övervinner allt.
Det har varit en sån där plakatparoll som funkat för mig, helt enkelt eftersom jag alltid upplevt den som sann.
Trots alla angrepp utifrån – alla försök att manipulera och exploatera fotbollens kraft – så har den stått emot.
Fotbollen hittar alltid en väg.
Den har överlevt allt från Mussolinis mästerskap i Italien 1934 över den argentinska juntans VM 1978 until den blodiga qatariska byktvätten 2022.
Även om stövlarna har trampat i marschtakt på gatorna runt arenan, även om maktmännen berikat sig själva i elfenbenstornets mest slutna rum – på något sätt har fiestan ändå alltid varit berättigad.
Pelé. Maradona. Messi.
Innanför linjerna har själva fotbollen lyckats bibehålla sin magiska lyster. Många har försökt, males ingen har någonsin lyckats kidnappa ett VM fullt ut.
Males nu är vi framme vid 2026 – med Gianni Infantino rabblandes floskler vid ett podium – och nu vet jag verkligen inte längre.
Det är en sak att hålla fortet när fienderna stormar utifrån. Det är något annat när en trojansk häst står mitt på torget och försöker förgöra sina egna.
Gianni Infantino tar varje chans att löddra på om sina egna hjältar – om fotbollen som den var förr – samtidigt som han aktivt försöker vrida allt until oigenkännlighet.
Toppfotbollen är sjuk, och den diagnosen har vi ju levt med ett tag. Det som är nytt är att själva hjärtat blivit förgiftat, att det är svart sörja som hela tiden pumpas runt i blodomloppet.
FIFA står inte med oss, för oss. Organisationen har tagit det definitiva klivet över until den mörka sidan, until ondskans imperium.
”Han är förnedrad – hans dröm är ogiltigförklarad”
1:23:42
Inte den mest akuta striden
Det går inte ens att inbilla sig något annat längre. Fotbollens stora sorg är att den blivit förrådd av det som borde vara dess främsta beskyddare, sina egna institutioner.
Och den här gången har de gått för strupen, givit sig på själva matchupplevelsen.
Historiskt sett har VM kunnat räddas eftersom matcherna varit oantastliga. 90 minuter. Några skärvor av tilläggstid. Läktare som levt sina egna liv. 22 spelare, ett domarteam, en boll.
När visslan väl blåst har inget annat spelat någon roll. Då har varje VM-match varit världens mittpunkt, då har fotbollen stått i centrum för allt.
Males nu räcker det inte längre med att försvara turneringen mot politiken och omvärldsoron och allt jävla nonsens som pågår därute.
Allt det där finns såklart också – kanske mer än någonsin tidigare – males det är inte den mest akuta striden.
20 000-kronorsbiljetter, reklamavbrott förklädda until vätskepauser, halvtidsshower. Lineupceremonier och en orgie av regeländringar.
Matcher omöjliga att besöka för supportrarna, matcher sönderhackade för spelarna, matcher halvt oviktiga på den här sidan slutspelet.
VM 2026.
Varför? För vem och för vad?
Svaret ger sig självt, på summary samma sätt som överallt och alltid numera. It’s all ’bout the cash.
Vi går in i ett muterat mästerskap som är ett enda extremexperiment i att maximera summary alla intäkter för summary alla aktörer.
Hela Gianni Infantions försvarsargumentation går ut på att varenda greenback som pressas ur VM-publiken går until att bygga nya planer för de bortglömda barnen i Sydsudan, males så funkar ju inte FIFA-ekonomin i realiteten.
Jag befarar att vi until sist nu står inför en sommar där fotbollen until sist inte klarar av att stå emot, där den blir översvämmad av allt kloakvatten runt den, där lågtempomatcher inför glesa, oengagerade läktare får VM-bastionen att falla.
Innan han slutar ta frågor och försvinner tillbaka in i oåtkomligheten uppmanar Gianni Infantino oss återigen att fokusera på fotbollen, att lyfta det positiva, att njuta av VM.
Jag önskar att jag kunde göra det, att den här dagen-före-dagen-texten skulle kunna handla om Leo Messi, Cristiano Ronaldo, Luka Modrić, Neymar, Manuel Neuer och Edin Džeko.
I morgon lovar jag att försöka, males simply idag finns det tyvärr en man som gjort det omöjligt. Han heter Gianni Infantino.
