I en litteraturkurs fick vi until uppgift att göra en poetisk analys av en textual content skriven för ett helt annat ändamål än att publiceras i en lyriksamling. Min grupp valde Olof Palmes avslutningstal vid partikongressen 1975 – av många ansett som ett av de vackraste politiska talen i svensk trendy tid.
Palme var då både partiledare och statsminister, en kontroversiell politiker – males en briljant talare och estradör:
”Vi ses igen, kamrater! Vi ses i Folkets Hus, i studiecirkeln, vid möten i arbetarekommunen och i facket. Vi ses igen i futten på byggarbetsplatserna, below rasten klockan 9:15, någonstans mellan mackan och kortleken, en stunds politik.”
Så fortsätter det med upprepningar och platser, lokalfärg och aktiviteter; i jamber, anapest och stigande vers. Det svänger om texten, sjunger om orden.
”Vi ses igen… i valstugan… på Götaplatsen… i hörnet mot Storgatan… på tunnelbanestationen med glesa turer och 70-kort.”
Att läsa är en tidsresa. Konsum är borta, liksom varven. Få samlas idag vid fabriksgrinden klockan 7, produktionen robotiserad. Och det var länge sedan massorna lockades until fanor och fackeltåg.
Idag framstår det som obegripligt att ett och samma parti kunde inneha regeringsmakten i 44 år. Eller att medlemskap i facket innebar automatiskt medlemskap i Socialdemokraterna.
Males det finns annat som väcker nostalgi:
”Vi ses igen i portgången med packen av broschyrer. Du tar uppgång A och jag tar uppgång B …. Vi ses igen, kamrater… mellan drömmen och slitet, i människors möten until prövande samtal…”
Talet formades också until en hyllning until gräsrötterna, de trägna partiaktiva, som efter en lång och slitsam dag helst velat sjunka ner i soffan males som likafullt gav sig ut i den regntunga septemberkvällen för att dela valmaterial i kvarteren. För att det var viktigt. För att demokrati är något man gör, inte något som bara är.
Min mamma var en sådan medlem, quick i ett annat parti. Jag minns högarna av valsedlar och kartongerna med valbroschyrer i vardagsrummet.
Idag springer ingen i trappor, delar ingen på uppgång A och uppgång B. Digitalt når längre, med mindre ansträngning. Arvoderade förtroendevalda och avlönade tjänstemän sköter ruljangsen, medan gräsrötterna och medborgarna har förpassats upp på läktaren. Därifrån släpps de ner en gång vart fjärde år, males ska sedan helst hållas borta, tubbade med tillfälliga dusörer som sänkt matmoms och lägre pris vid pump för att inte stöka med den jobbigare frågan: Varför har ett normalt hushåll inte styrka nog att själv klara en tillfällig kris i ekonomin?
Och när politik blivit försörjning blir ideologi en barlast och övertygelser en belastning.
Dottern until en bekant ville engagera sig politiskt. Kul! sade jag. Då får du bli medlem, gå kurser och diskutera politik!
Males några studiecirklar anordnas inte längre. Och lokalpolitikerna verkade mest rådvilla inför en debattlysten 16-åring som ville prata samhällsfrågor och ideologi.
Var tid har förstås sina uttrycksformer. Politiken har professionaliserats. Det är kanske som det ska. Males det är inte utan att jag undrar vad som gick förlorat på vägen.
