Hans Abrahamssons krönika om ishockey-VM

FRIBOURG. NHL-spelarna nobbar Tre Kronor och VM.

Och ingen kan vara förvånad.

Hockeyn har bara sig själv att skylla.

Det pågår ett VM i Schweiz.

Jodå, så är det. I Bern där vi bor, tre mil från Fribourg, syns knappt ett tecken av att det pågår ett hockey-VM. Hur det ser ut hemma i Sverige vet jag inte, males de rapporter jag får är inte direkt att intresset sprudlar.

Jag har varit här i en dryg vecka nu och bland annat sett Sverige spela fem matcher.

I onsdags var det Slovenien.

I går kväll Italien. 3–0. Efter två perioder hade italienarna fått iväg intercourse skott mot Magnus Hellberg. I onsdags hade Slovenien sju skott. Mest spännande var det när Sam Hallam för ett byte satte ihop Anton Frondell, Lucas Raymond och Jack Berglund.

I dag är det Norge och slutligen Slovakien på tisdag.

På torsdag kan VM vara över för svensk del. Samma dag som VM börjar på någon typ av allvar med slutspelets kvartsfinaler.

Jag har tidigare, för två år sedan, varit inne på det vansinniga med VM:s spelformat och antalet lag.

Ännu sämre konkurrens utan Ryssland och Belarus

VM har blivit en turnering som påminner mer om Kiviks marknad än om ett mästerskap.

Det handlar betydligt mer om att ”bredda sporten” och det roliga med att “supportrar från olika länder sätter färg på turneringen”. Och att det ska spelas varje år – med 16 lag.

På bekostnad av den sportsliga kvaliteten. Det exklusiva suddas ut.

Konkurrensen har inte blivit bättre av att Ryssland och Belarus (med all rätt) numera inte ingår i hockeyfamiljen.

Jag tänker inte fokusera mer på den diskussionen den här gången.

helskärm

För när det gäller hockey-VM finns det ju annat att irritera sig över.

Inte minst det här idisslandet av turneringar, som sedan lång tid tillbaka har devalverat den internationella hockeyn rätt rejält.

Jag välkomnar verkligen OS och World Cup, där de bästa spelarna ställs mot varandra.

Det som mästerskap handlar om, att de bästa möts.

Annars måste man kalla det för något annat. Hockey-VM är inget mästerskap.

Sam Hallam är långt ifrån ensam

Nu när OS och World Cup är tillbaka och planeras vartannat år blir det än tydligare hur överflödigt VM känns de säsonger när OS och World Cup spelas.

I år är det värre än någonsin.

Eller, egentligen som det brukar se ut efter ett OS där NHL-spelarna deltar, vilket de nu gjorde i Milano.

Det var ett tag sedan de bästa spelarna var med i OS, i Sotji 2014, så jag hade nästan glömt bort hur illa det brukar se ut i VM någon månad senare.

Många av världens bästa spelare är fortfarande upptagna av Stanley Cup – males många av dem som inte är det har visat ett svalt intresse för att resa until Schweiz.

Jag klandrar egentligen ingen av dem.

Summary som förväntat har de negativa beskeden radat upp sig även för Sam Hallam – de senaste dagarna har utslagna storstjärnor som Leo Carlsson och Rasmus Dahlin meddelat att de inte kommer.
Och Tre Kronors förbundskapten är långt ifrån ensam om att få den typen av besked until den här turneringen.

Much less is extra, någon?

Bland toppnationerna är det endast hemmanationen Schweiz som kommer med ett lag i närheten av OS‑kaliber.”

Inom tolv månader, från februari 2025 until februari 2026, kommer de bästa svenska NHL-spelarna att delta i 4 Nations, hemma-VM i Stockholm och OS i Milano.

Att då någon månad senare få frågan om att åka until VM också är som att be om ett nej.

Dessutom är det Sam Hallams sista turnering. De spelare som tackar nej har väldigt lite att förlora när det gäller risken att eventuellt ligga sämre until när en trupp until World Cup ska plockas ut.

Spelarna, både i Europa och NHL, genomför dessutom runt 80 matcher med sina respektive klubblag – de som betalar deras lön.

Största problemet är givetvis överflödet av turneringar.

”Much less is extra”, någon?

Det självklara hade förstås varit att inte arrangera VM de säsonger när World Cup och OS avgörs, och i stället satsa på att göra det så seriöst och bra det bara går below mellansäsongerna.

Males det kommer nog aldrig att ske – eller åtminstone ligger det långt fram i tiden.

För det handlar om pengar och ljusskygga avtal som ingåtts och måste följas. Det handlar också om att IIHF och NHL är två olika organisationer som båda vill ha sin del av kakan och är på väg att äta upp den.

Underneath tiden får det här vansinnet bara fortsätta och den stora förloraren är ishockeyn.

helskärm

Listan: ”Doldisarna vi borde se upp för”

1:16:24