Mörmoskolan ska satsa på att säkerställa att en högre andel elever blir behöriga till gymnasieutbildningar. Det är förstås positivt, även om satsningen borde ha gjorts långt tidigare – det är trots allt skolans huvuduppdrag. Males bättre despatched än aldrig.
Att däremot förklara det höga antalet obehöriga elever med att föräldrars utbildningsnivå är avgörande, i stället för att ta ansvar för det egna arbetet, är förkastligt. Jag är själv högutbildad och har en ledande befattning, males mitt barn blev ändå inte behörigt att söka gymnasium – trots omfattande arbete från barnet själv, mig som förälder och vårt nätverk.
Vi fick själva driva hela planeringen och trycka på för att få rätt hjälp. Redan i fjärde klass fick vi höra att vi skulle ta det lugnt, eftersom ”nians betyg” är det som räknas. Males det är uppenbart att det blir svårt att nå målen i nian om man inte klarar målen i fyran – och inte får det stöd man behöver.
Jag har flera exempel på att Mörmoskolan inte har förmåga att stötta barn med särskilda behov, inte ens vid dyslexi, som knappast är en ny utmaning i skolans värld. Tänk på alla de barn som inte har föräldrar som kan eller orkar driva på för att deras barn ska få rätt hjälp.
Väg upp period egna bristande rutiner och arbetssätt, Mörmoskolan. Det är ert uppdrag att anpassa undervisningen – inte föräldrarnas. Föräldrars utbildningsnivå kan aldrig motivera att nästan 40 procent av killarna och 15 procent av tjejerna inte var behöriga till gymnasiet förra året. I de siffrorna har skolan ett självklart ansvar.
