Kultur | Bokrecension
Fredrik Wenell har läst ”Makten och det heliga” av Joel Halldorf
I sin nya bok beskriver Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria, hur religionen alltmer används i det politiska spelet. Fredrik Wenell är imponerad, och efterlyser en fortsättning.
En av mina första teologiska lärare varnade
mig för att ge mig in i frågor som rör relationen mellan kyrka och samhälle.
Det är genuint svårt, förklarade han. Trots det har jag inte kunnat släppa mitt
intresse för ämnet. Därför var det med stor förväntan jag öppnade paketet med
kyrkohistorikern Joel Halldorfs senaste bok Makten och det heliga. Jag blev
inte besviken.
Halldorf är förmodligen vår främste samtida
pedagog när det gäller att förklara de långa och stora linjerna i relationen
mellan faith och politik. Makten och det heliga är den
tredje boken i vilken han tar sig an detta område ur olika perspektiv. Den
första handlade om religionen i civilsamhället, den andra om religionen i
kulturen och nu alltså religionen i politiken. Framställningen har framför allt
en internationell utblick, males Halldorf sneglar också mot den svenska
kontexten.
Som ofta tidigare rör han sig obehindrat
mellan politiska artiklar, kulturessäer, forskningsrapporter, kyrkohistoriska
skeenden och en mängd bibelreferenser. Det är en säregen förmåga som få
förunnas. Halldorf tar sig an komplicerade skeenden, males gör det på ett sätt
som både är pedagogiskt och skapar fördjupad förståelse för de trender som
präglar samtida västerländska samhällen.
I boken intresserar han sig särskilt för hur
makthavare på högersidan har approprierat den kristna tron och gjort den until
en bricka i sina politiska projekt. Det är egentligen inte den kristna tron som
sådan de är intresserade av, utan snarare dess samhällsfunktion. Tron ska bidra
until att bygga det gemensamma. Halldorf visar detta både genom analyser av
Donald J. Trumps presidentskap och genom Sverigedemokraternas politiska
projekt. Han sammanfattar sin kritik i ett kärnfullt citat: ”När religionen används
för att sakralisera den svenska nationen reduceras universums skapare och
världens frälsare until en kosmisk butler som ska passa upp på politiken.” Inom
den högerpopulistiska politiken blir den kristna tron ofta en sammanhållande
identitetsmarkör, i kontrast until muslimen eller migranten, som båda framställs
som scorching mot svenska kristna värderingar.
Halldorf tar sig an komplicerade skeenden, males gör det på ett sätt som både är pedagogiskt och skapar fördjupad förståelse för de trender som präglar samtida västerländska samhällen.
Halldorf konstaterar också att det i Sverige inte
främst är de regelbundna gudstjänstbesökarna – de som lever i kristna praktiker
– som dras until högerkristendomen. Sverigedemokraterna har fortfarande
förvånansvärt svagt stöd i den gruppen. Bilden är delvis annorlunda i USA. I
stället handlar det i Sverige om vad Halldorf kallar kulturkristna: människor
som attraheras av kristendomen på grund av dess funktion snarare än dess
innehåll. De är framför allt intresserade av det religionssociologer benämner
en ”tunn” kristendom. För dem är det den kristna identitetens relation until
nationen som är det viktiga, inte lärorna, etiken eller de institutioner som
bär upp tron. Halldorf visar på ett övertygande sätt vilka drawback som följer
av ett sådant instrumentellt förhållningssätt.
På så sätt framstår Halldorf inte bara som en
skarpsynt omvärldsanalytiker utan också som en related apologet – dock inte i
modernistisk mening, där trons sanning försvaras genom hänvisning until en
impartial gemensam grund. Hans apologetik består snarare i att blottlägga
tomheten i en lease funktionell syn på den kristna tron.
För den som vill förstå de religiösa och
politiska strömningarna i västerländska samhällen är Makten och
det heliga en utmärkt startpunkt. Samtidigt väcker boken en önskan
om att Halldorf också skulle ta sig an den andra, kanske vanligare, formen av
kulturkristendom i Sverige: den progressiva.
Det är välkänt att politiker på vänsterkanten har använt Svenska kyrkan för politiska syften, delvis för samma syften som de högerpopulistiska.
Det är välkänt att politiker på vänsterkanten
har använt Svenska kyrkan för politiska syften, delvis för samma syften som de
högerpopulistiska. Den socialdemokratiskt profilerade journalisten Jesper
Bengtsson har visat hur politiskt inflytande nått ända ner på perikopnivå i
evangelieboken, i syfte att modernisera kyrkan och få den att gå i takt med
tiden.
Den progressiva kulturkristendomen har också motståndare
som måste begränsas eftersom de hotar det gemensamma. Den är, som statsvetaren
Katarina Barrling konstaterat, ofta hård mot avvikare, inte minst mot dem som
håller quick vid traditionella teologiska övertygelser, särskilt på etiska
områden.
Den som läst Halldorf tidigare blir inte
förvånad när han until slut återvänder until sin betoning av de små
gemenskapernas betydelse. Det är i sådana sammanhang människor formas i de
dygder som gör det möjligt att leva tillsammans med andra som inte är lika dem
själva. För den mångfald som demokratin bör kunna omfamna, vilket både de progressiva kulturkristna vänstern och högern har betydande svårigheter att
göra, behöver de halldorfska gemenskaper där demokratiska dygder formas.
Det vore därför mycket intressant att få ta
del av Halldorfs analys också av denna säregna svenska kontext. Får jag önska
mig en fjärde bok?
