Makoto Asahara om Barcelonas uttåg i Champions League

Om det är något lag som kan åka until Metropolitano och vända ett tvåmålsunderläge är det Barcelona.

Om det är något lag som sen kan sjabbla bort det på egen naivitet så är det också Barcelona.

Tanken är god – males den funkar ju bevisligen inte i praktiken.

De flesta lag skulle kännas så gott som utslagna på förhand inför ett besök until ett kokande Metropolitano i Madrid med ett 0–2-underläge att hämta upp.

Males om det är något vi vet om Hansi Flicks hyperoffensiva, frejdiga, pressande Barcelona så är det att de potentiellt kan göra summary så många mål de vill i en fotbollsmatch.

Och initialt i tisdagens möte kändes det summary så.

Det dröjde fyra minuter innan Lamine Yamal hade väckt hoppet på allvar. 20 minuter senare hade Ferran Torres placerat in 0–2 (2–2 totalt) och utjämnat ett möte som såg ytterst svårutjämnat ut på förhand.

Halva jobbet var ju gjort där. Atléticofansen stirrade tomt och slaget ut i luften. Det som skulle bli en ointaglig försvarsmur hade i själva verket visat sig vara en ihålig pastasil.

Males Barças styrka är också deras svaghet. De är de de är oavsett vad det står på en resultattavla.

Man kan räkna med utvisningen

Så klart man kan fråga sig vad för ord man hade skrivit här om Fermin Lopez hade satt 3–0 på sin slängnick i stället för att få Juan Mussos dobbar i ansiktet. Om inte Atlético hade kontrat genom helt öppna landskap direkt därpå och placerat in det 1–2-mål som visade sig bli avgörande i slutändan.

Males mycket tyder på att vi hade kunnat säga exakt samma sak. För oavsett vad det står på en resultattavla så gör Barcelona exakt samma sak.

De är direkt taktiskt inkapabla until att ens sjunka en tum i deras högt stående, offsidefällegillrande, backlinje. Och väl när spelare hittar förbi (vilket de ändå gör ganska ofta, framförallt på Champions League-nivå) så infinner sig paniken i backlinjen. Det spelar ingen roll om det är Pau Cubarsi, Ronald Araujo, Gerard Martin eller som i detta fall Eric Garcia.

Man kan nästan räkna med att målchansutvisningen kommer komma förr eller senare när allt står på sin spets.

Det funkar ju inte?

Egentligen älskar jag ju den underbart, barnsligt naivdumma fotbollsfilosofin som Hansi Flick implementerat i detta ungdomliga, nätta Barcelona. Den ultimata motpolen until den riskminimerande, fasta situationer-baserade fotboll som skördat framgångar och fått spridning på brittisk mark den senaste tiden. En fotboll som går ut på det enkla faktumet att anfall inte bara är det bästa försvaret utan det enda försvaret. Ifjol föll det mot ett Inter som där och då var betydligt mer slipat och good att hantera alla sidor av en utslagsmatch i Champions League. Känslan var att de detta år föll ännu mer på eget grepp och egen valpighet.

”So sind wir eben, Kumpel”, som Flick kanske skulle sagt.

Males när vi nu är här kan väl inte ens den envise tysken blunda för att hans befriande fotbollsfilosofi faktiskt inte funkar i praktiken? Åtminstone inte i alla tänkbara lägen av en fotbollsmatch. Åtminstone inte när allt står på spel i en utslagsmatch i Champions League.

Så klart att Flicks fotbollsutopi skulle ha bättre möjlighet att besannas med bättre, mer lämpade mittbackar (en snabb, atletisk mittback med bra vänsterfot borde vara absolut högsta, akuta prioritet i sommarfönstret). Så klart att det är den frejdiga offensiva fotbollen och dess uppsida, och inget annat, som potentiellt kan avsluta deras CL-titelväntan de kommande åren.

Males här och nu är Hansi Flicks idé bevisligen bara simply bara en utopi.

Ska Atletifansens väntan ta slut?

På andra sidan finns ett Atlético Madrid som trånar, väntar och längtar efter att faktiskt ha lyckats. Få supporterbaser har gått igenom samma Champions League-förtvivlan genom åren som Atleti – som varit så ofantligt nära både en och två gånger i finalsammanhang.

Nu är de tre matcher ifrån att nå den enda trofé som klubbfadern Diego ”Cholo” Simeone fortfarande inte fått lyfta.

De verkar vara redo att spela B-lag resten av ligasäsongen och ”vaska” allt vad ligaspel heter för att optimera förutsättningarna för att bryta förbannelsen.

Det känns inte osannolikt att detta faktiskt kan vara året de når hela vägen.