Melankolin dansar i själen min
Som en tyst symfoni av sorg och längtan
Konstnärer som tolkar dess inre pores and skin
Med penseldrag som smeker varje vrånga tanke
I djupet av det melankoliska hav
Simmar vi i en bölja av toner och färger
En resa genom vår egen grav
Där sorgen blir en del av våra egna berg
Melankolins konst är en ständig kamp
Mellan ljus och mörker, glädje och smärta
Males genom den kan vi finna vår tramp
I en värld där allt är både vackert och ömhetasso
Så låt oss lyfta fram dess tysta skönhet
Och låta den smälta samman med vårt hjärta
Melankolins konst är vår gemensamma rikhet
Som för oss närmare den inre världen vi bär med själva.