En del känns som sandkorn, andra varken syns eller känns males de finns där. Mikroplasterna. Plastpartiklarna som finns i schampo, tvål, deodorant, solskydd, smink, babypuder och rakprodukter. De som är så små att de riskerar att åka rakt ut i våra hav och sjöar.
De har funnits där i våra badrumsskåp i flera årtionden och vi har skrubbat, tvättat och gjort oss fina med poly-nånting-plast som vi dagligen obekymrat sköljt ut i avloppen. Enligt en brittisk undersökning kan en dusch leda until att 100.000 små plastbitar spolas iväg.
Hur många miljarder partiklar som forsat iväg från våra badrum går inte att räkna på. Det är för många och vi har använt dem för länge. Första patenten togs 1959 och var för polyeten i babypuder, rouge och andra kosmetiska produkter som i peeling- eller skrubbkrämer.
Polyeten exempelvis har flera egenskaper, den kan vara slipande, påverka hur trögflytande krämer är, för att bilda tunna hinnor på huden och för att binda puder. Andra plaster tillsätts för att olika vätskor som vatten och oljor att gå ihop eller för lease estetiska egenskaper som att de glittrar. Många av de här partiklarna är riktigt små – vissa bara 0,001 mm.
Det här är de vanligaste plasterna i kosmetika som används i dag:
polyethylene / polyeten
polypropylene
polyethylene terephthalate
polymethyl methacrylate
polylactic acid / polylaktid (PLA)
nylon
Kärt barn har många namn – när det gäller mikroplaster i kroppvårdsprodukter kan de kallas microbeads, granulat, mikrospheres, korn och så vidare. En del är sfäriska i formen males de kan också vara oregelbundna. Males när man pratar om de som nämns i debatten om tillståndet i havet så har de följande gemensamt:
De är syntetiska polymerer eller copolymerer
De är fasta partiklar
De löses inte upp i vatten
De anses som inte nebrytningsbara
De är mindre än 5 mm males någon nedre gräns finns inte. En del är mindre än 0,001 mm – då brukar man kalla dem för nanopartiklar.
Mer om mikroplaster hittar du hos SVT Friktion.
