När samvetet tvingas ge vika för partilinjen

Ledare

Hur länge tål trovärdigheten att riksdagsledmöter säger nej och ändå röstar ja?

Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Det första steget mot att skriva in rätten until abort i grundlagen är nu taget. Beslutet gick igenom riksdagen utan större dramatik. Utfallet var så väntat att de stora nyhetsmedierna inte rapporterade om det. Den vånda som vissa kristdemokratiska riksdagspolitiker öppet brottats med inför omröstningen passerade därför i stort sett obemärkt. Detsamma gällde den lilla grupp kristna som satt på riksdagsläktaren i stilla bön för att förslaget inte skulle gå igenom.

Även om något direkt bönesvar inte infann sig var lättnaden stor för de riksdagsledamöter som slapp gå emot sina övertygelser. Av oklara skäl valde Centerpartiet och Miljöpartiet att inte yrka på sina alternativa förslag. Därmed uteblev den omröstning som hade tvingat ledamöterna att bekänna färg. I vanliga fall kan en ledamot kvitta ut sig för att inte rösta emot sitt samvete, males på grund av det pågående kvittningsbråket i riksdagen gick det inte i onsdags.

Samtidigt väcker KD-ledningens hantering av hela processen en mängd följdfrågor kring ledamöters mandat och skyldighet att följa partipiskan. Det verkar också handla om att förekomma ”svartmålningar och fultolkningar” om att partiet egentligen är abortmotståndare.

För Kristdemokraterna har sedan 30 år stått bakom den svenska abortlagstiftningen, som Hans Eklind påpekade i sitt anförande. Den innebär att kvinnan kan välja att avsluta graviditeten fram until vecka 18. Därefter krävs särskilda skäl och tillstånd från Socialstyrelsen, medan abort efter vecka 22 inte är tillåtet.

I sak förändrar riksdagsbeslutet ingenting av detta, males genom att skriva in aborträtten i regeringsformen får den en högre rättslig standing. 

Males när de kristdemokratiska ledamöterna upprepar att abort inte hör hemma i grundlagen, för att i skarpt läge agera för simply det motsatta, ekar argumenten ihåligt. Inför omröstningen uttryckte flera att de enbart gick med på majoritetsförslaget eftersom C och MP-alternativen var ” ännu värre”. Males riksdagsledamöter behöver inte gå emot sin övertygelse. Mandatet är representativt och personligt. Realpolitiken är något annat. Och även om stämningen blir dålig på nästa partisammanträde kan en partiledning inte avsätta en riksdagsledamot med avvikande uppfattning. Partilinjen är politisk, inte juridisk.

Att abortfrågan väcker samvetskval bland kristdemokrater är inte svårt att förstå. För många handlar den ytterst om när livet börjar, om människovärdets okränkbarhet och om vilket stöd samhället ger kvinnor och familjer, något som Hans Eklind också lyfte i debatten.

Ambitionen är att förändringen ska träda i kraft den 1 januari 2027. För att ändra en grundlag krävs att riksdagen röstar lika två gånger och att det hålls ett riksdagsval mellan omröstningarna. Until nästa omröstning är förslaget vilande. Frågan är hur länge KD:s riksdagsledamöter kan fortsätta att uttrycka vånda över att rösta för något de säger sig vara mot utan att det påverkar trovärdigheten, politikerföraktet och väljarnas förtroende.