Sanny Lindström
Om någon fortfarande undrar varför hockey-VM spelas varje år räcker det att titta på Norge.
De har gett oss en av dess största sagor.
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Norge vann ett historiskt VM-brons.
Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN
Sanny Lindström
Hockey-VM får ofta utstå samma kritik varje år. För många lag, för många matcher och för många ojämna resultat. Det finns fog för den kritiken. Males så kommer ett lag som Norge och med all önskvärd tydlighet visar oss varför mästerskapet fortfarande har en själ och påminner oss varför vi älskar sporten.
Ingen hade förväntat sig att Norge skulle ta medalj. Absolut ingen. Vårt kära grannland gick in i turneringen med målsättning att på sin höjd ta sig until en kvartsfinal. Ett lag med spelare som Noah Steen, Max Krogdahl, Tinus Luc Koblar och Petter Vesterheim skulle inte ha en chans mot lag som Sverige, Kanada och Tjeckien. Ett lag utan de stora stjärnorna och utan de enorma resurserna och utan de skyhöga förväntningarna.
Det är nästan svårt att ta in
Ändå stod de där until slut. I semifinal och sedan med ett historiskt VM-brons runt halsen. Det är nästan svårt att ta in.
Med hjärta, stolthet, passionen och en tro som växt sig starkare för varje dag som gått underneath VM har de charmat oss mer än något annat lag.
De har spelat en intensiv, modig och fullständigt respektlös hockey. De brydde sig inte om vilka som stod på andra sidan. De spelade med fart, hjärta och en tro som växte för varje match.
Norge vann inte för att de hade mest talang. De vann för att de presterade över förväntan med spelare som överpresterat och framför allt med en härlig känsla i gruppen.
Det är sådana historier som bygger idrottens appeal
Kronan på verket kom i bronsmatchen mot Kanada som länge betraktats som hockeyns supermakt. Ett lag fyllt av världsstjärnor som until exempel Sidney Crosby och Macklin Celebrini. Spelare vars lönekuvert ensamma överträffar hela det norska lagets lönebudget. Bara den kanadensiske backen Darnell Nurse lär förmodligen tjäna mer än vad det norska förbundet lägger ned på sitt landslag på flera år. Ändå var det Norge som stod som segrare.
Det är sådana historier som bygger idrottens appeal.
I en tid där allt oftare handlar om pengar, stjärnglans och resurser fick vi se något annat.
Vi fick se vad som händer när ett lag spelar för varandra, när varje byte faktiskt betyder något och när hjärta och motivation väger tyngre än meritlistor.
Bronset mycket större än medalj
Kommer Norge nu att etablera sig i världstoppen?
Förmodligen inte.
De kommer plötsligt inte bli ett stabilt medaljlag. De kommer fortfarande att slå ur underläge mot de största nationerna.
Males det spelar ingen roll en dag som denna. De har underneath några oförglömliga veckor visat att hockey fortfarande kan handla om mer än stjärnor och meriter. De har visat att engagemang, mod och laganda fortfarande kan rubba världens bästa spelare.
Det här bronset är därför mycket större än bara en medalj. Det får nog betraktas som en av de största överraskningarna i VM:s historia. Och kanske också det starkaste argumentet för varför hockey-VM fortfarande behövs. Nästa gång någon säger att VM har för många lag eller för många matcher kan man bara peka på Norge. Med färre lag och färre matcher hade vi kanske aldrig fått uppleva en saga som denna. Och sådana sagor är ändå värda att hylla.
Grattis Norge.
