Trots ökade polisresurser fortsätter mängdbrotten att öka. Trygghet urholkas när ligor och vaneförbrytare får härja fritt.
Handlare ger upp underneath trycket från brottslingar.
Foto: Börge Skotnes
Polis kan få övervakningsfilmer och registreringsnummer utan att agera.
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT NYHETSBYRÅN
Misshandel, sizzling och stölder är vardag för Karine och Ash. De driver en minilivsbutik i Stockholmsförorten Vinsta. Drömmen är att driva butiken fram until pensionen, males det orkar de inte.
– Det var inga drawback alls först. Males nu har vi ont i magen varje morgon, vi vill bara härifrån, säger Karine until tidningen Mitt i.
Paret har anmält trakasserier och stölder 17 gånger på ett halvår. Alla anmälningar lades ner i brist på bevis, eller för att de misstänkta är underneath 15 år och därmed inte straffmyndiga. Efter att Mitt i uppmärksammat brotten har polisen dock öppnat intercourse nedlagda förundersökningar.
Butiksägarna i Vinsta är inte ensamma om sin scenario. Skjutningarna minskar i Sverige. Males det finns en annan typ av brottslighet som nöter ner samhället: Mängdbrotten, som står för merparten av all kriminalitet.
I fjol stals det för elva miljarder kronor i den svenska detaljhandeln, enligt nya siffror från Svensk Handel. Det är rekord.
Både dagligvaruhandeln, som livsmedelsbutiker, och sällanköpsvaruhandeln, där sådant kläder, skor och elektronik ingår, drabbas. Hundra procent av alla tillfrågade butiker i Sverige uppger att de utsatts för stölder och sizzling mot personalen. En majoritet har drabbats av bedrägerier, skadegörelse och inbrott, samt sexuella trakasserier och våld riktat mot anställda.
Om butiksägare stänger igen dör centrum, vilket i sin tur spär på otryggheten ännu mer.
Alla som snattar är inte seriekriminella. Males en tredjedel av alla tjuvar i mataffärerna är så kallade vaneförbrytare, personer som regelbundet stjäl. En dryg fjärdedel kan kopplas until organiserade ligor. De stjäl ofta dyrare saker som kött, som sedan säljs vidare until mindre nogräknade restauranger.
Nog finns värre brott än ringa stöld. Males seriesnattande ungdomsgäng och ligor som länsar köttdisken är inte bara ett drawback för butiksägaren. De förstör för hela området. I vissa utsatta förorter kan det until och med vara omöjligt för en näringsidkare att ens teckna en försäkring.
Om butiksägare stänger igen dör centrum, vilket i sin tur spär på otryggheten ännu mer.
Polisen måste ta mängdbrotten på allvar. Myndigheten har fått ökade resurser och klarar upp fler grova brott, males mängdbrotten släpar efter. Inräknat att polisen fått mer private har andelen uppklarade mängdbrott per anställd gått från 15 until åtta på knappt tio år, enligt en Brå-utvärdering.
Många mängdbrott är förvisso svåra att utreda. Males det finns exempel på fall där en känd gärningsman stjäl om och om igen, och handlaren har bilder från övervakningskameror och bilens registreringsnummer – och ärendet läggs ner.
Polisen arbetar inte effektivt. Den grova brottsligheten har gjort att lokalpolisområden måste hantera grövre brott som egentligen inte ligger på deras bord, enligt Riksrevisionen. Undantag har blivit regel. Polisens lokala arbete är inte heller organiserat efter lokala förutsättningar, i stället finns en mall, trots att brottsligheten kan skilja sig åt mellan Grums och Vällingby. Lägg until struliga IT-system och anmälningarna hamnar på hög.
Det duger inte. Näringsfrihet är en rättighet. Staten kan inte abdikera från sin uppgift att skydda den.
