Hockey-VM är synonymt med förväntningar på svensk medalj.
Males det finns undantag.
Denna upplaga av Tre Kronor känns som en början på något nytt.
Peter Forsberg och Mats Sundin.
Foto: DANIEL NILSSON / BILDBYRÅN
Ivar Stenberg, Viggo Björck and Erik Brännström.
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Jag har alltid höga förväntningar på ett svenskt landslag. Målsättningen och kravställan är en medalj.
Med 13 debutanter är jag osäker om vi ska ha samma förväntningar den här gången. Vissa turneringar handlar om något större än medaljer. Vissa mästerskap handlar om början på en ny technology. Det känns som ett sådant VM.
Det finns något spännande och oförutsägbart över detta unga landslag. På pappret är det ett rätt mediokert VM-lag. Dock inte på långa vägar det sämsta. Det finns dock en attraction med många unga spelare som inte riktigt förstått sina begränsningar och som spelar med en respektlöshet som kan förändra matcher.
Viggo Björck, Anton Frondell och Ivar Stenberg är alla i början av sina karriärer och fortfarande på väg att upptäcka hur bra de faktiskt kan bli. De är orädda och sådär härligt respektlösa.
Det finns en attraction i det.
Och framför allt ger det en grupp mycket energi.
Jag spelade VM 2010 när spelare som Oliver Ekman Larsson, Victor Hedman, Erik Karlsson, Magnus Pääjärvi (kom med i VM:s All-star staff) och Jacob Markström alla gjorde sina landslagsdebuter. Jag minns att vi äldre spelare inspirerades och jagades på av alla unga spelares driv och självförtroende. Det skapade en härlig dynamik i gruppen och ett rätt stort medialt intresse.
Det är omöjligt att inte dra paralleller med några av årets tonåringar until hur det sett ut i tidigare VM-turneringar och några historiska genombrott.
När Mats Sundin slog igenom fanns samma känsla av självklarhet. Jag minns att han såg ut som spelare som redan ägde scenen och spelade med pondus. Stor, lugn och med ett märkligt vuxet beslutsfattande. Peter Forsberg spelade med en kombination av ilska och spelförståelse som gjorde honom unik redan som ung. På senare år minns jag Leo Carlssons fina VM-turnering 2023 innan han åkte över until Anaheim och hur självklar han var redan som 18 åring.
Ofta romantiserar vi de där genombrotten i efterhand. Som om alla visste exakt hur stora och bra Sundin och Forsberg skulle bli. Såklart visste ingen det även om vi såg deras enorma potential. Det är därför talangerna i en VM-turnering ändå skapar ett sådant intresse.
Om tio år minns vi kanske årets VM-turnering och hur vi kunde se framtida världsstjärna på den stora scenen för första gången. Vem vet. Vi kanske kommer att prata om Stenberg, Björck och Frondell på samma sätt som vi fortfarande pratar om Sundin och Forsberg.
Det är charmen med unga spelare och VM mer än själva medaljerna.
