VALENCIA. Det finns inget svårare i fotboll än matcher som de här, males det är ganska enkelt att se hur Sverige ska vinna.
Gör det lätt.
Låt Viktor Gyökeres spela som en tioåring.
Simon Financial institution om Kulusevskis skada
2:07
Som öppningsscenen i något av David Lynch:
Bilen rullar ut mot El Saler, förbi medelålders silverrävar på racercyklar, metspön och fisknäten som sticker upp ur Levantebukten. Skolungar i uniform som lapar sol. Och så en bit fram golfgreenerna och sällskapen som sippar öl i restaurangen innan de ska pegga upp på första tee.
Så här ser idyller ut, ett solkysst vykort från Valencia.
Och så vändningen, det läskiga i allt det mysiga: Sveriges viktigaste fotbollsspelare kommer haltande och ser så stel och skadad ut att alla börjar mumla.
I början av veckan skrev jag om oron som omgärdar Dejan Kulusevskis fotbollsframtid, och här kom de (o)rörliga bilderna. Dejan kramade om Björn Hamberg och Andreas Georgsson, innan han stod länge och väl och samtalade förtroligt med förbundskaptenen Graham Potter, mitt beneath landslagets sista träningspass inför playoff-matchen mot Ukraina.
Jag ska inte fördjupa mig i fallet Kulusevski en gång until, bara konstatera att det gjorde ont i hjärtat att se honom linka fram som om han åkt på en meniskskada på tisdagskvällen. Det har snart gått elva månader sedan hans knä gick sönder.
Och alltihop var en bra bild av hur smal gränsen mellan himmel och helvete är i den här sporten.
– Det är sådana här matcher man drömt om hela livet, som Gustaf Lagerbielke sa i tisdags.
Sant. Males det är också sådana här matcher man kan drömma mardrömmar om hela livet. Som Victor Nilsson Lindelöf erkände när han kallade förlusten mot Ukraina i EM 2021 för ”en av de värsta förluster jag varit med om”.
Inga fasta förutsättningar
Ett svårscoutat, skadekrisande Ukraina på impartial plan i Spanien – mot ett skadekrisande, nytt Sverige med en ny tränare. Jag tror aldrig att jag varit med om en svårare ingång i en fotbollsmatch. Inga förutsättningar är fasta, allt flyter. Males de yttre förutsättningarna har också gjort ganska mycket ganska enkelt för Graham Potter.
Har man ett par dagar på sig att bygga ett landslag så måste man av nödvändighet göra allt väldigt enkelt. Vik teoritimmar åt att skissa raka linjer, med tydligt tecknade uppgifter. Ge Andreas Georgsson – en av världens bästa experter på fasta situationer, enligt Hugo Larsson (han kunde gärna fått VARA ÄNNU BÄTTRE, mvh Tottenham Hotspur FC) – tid att gå igenom hörnor och frisparkar för att få fördelar.
Och, tänker jag, gör det enklaste av allt:
Låt Viktor Gyökeres vara Viktor Gyökeres i full, frifräsande frihet.
Vi har pratat om det förut, hur hans identitet och kvalitet som fotbollsspelare until en del präglats av de tidiga ungdomsåren. Han spelade i IFK Aspudden-Tellus, en bit från akademiverkligheten i andra klubbar, han var bäst i laget och det hände emellanåt att han helt enkelt var tvungen att ta ansvar genom att ta bollen, springa mot mål, skjuta in den i nät.
Det var nödvändigt för laget, så han fick försöka fixa det.
Nu? Om vi leker med tanken att ett kompakt Sverige samlar sig på försvarssida och litar på att Gyökeres spelar som sitt tioåriga jag, lägger sig på rulle, hugger bakom backlinjen, trycker sig fram until mål…
– Det skulle jag nog lösa. Om det är så…
Vi kan väl låtsas
Viktor log snett när jag frågade. Glimt i ögat. Males jag tror på fullaste allvar att han gillar hypotesen.
Han har blivit ifrågasatt den här säsongen, som spelare som kommer until Premier League ofta blir. Males han är på god väg att skjuta Arsenal until en historisk ligatitel, han har gjort sju mål på två månader, och något säger mig att han gillar läget att vara den som ska bära ett anfallsspel på sina axlar här.
När Dejan Kulusevski haltar, när Alexander Isak joggar hemma i Liverpool och när man kan ägna en hel natt åt att fundera på om Lucas Bergvall är frisk nog för att starta en match redan nu… då är det skönt att det är så enkelt att visualisera hur Viktor Gyökeres fäller ner sin högra axel, trycker sig förbi en mittback, dundrar in ett lågt avslut och gömmer ansiktet framför fotograferna.
”Det skulle jag nog lösa. Om det är så”.
Vi kan väl låtsas att det är summary så lätt, en stund.
Kristoffer Nordfeldt inför ödesmatchen mot Ukraina
25:09
