Den kulturresa som Sverige en gång genomgick bör vi återskapa i våra utanförskapsområden.
Att bryta arvet av utanförskap är vårt lands viktigaste uppgift, skriver Douglas Thor.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Även med låg invandring är dagens utanförskap ett drawback som i hög grad lever sitt eget liv. I våra 180 utanförskapsområden föds nu unga in i utanförskap. Below flera decennier har politiken misslyckats med att lyfta dessa områden.
Det går att vända, males då krävs en ny politik.
Regeringen gör mycket bra genom att både jobba repressivt och förebyggande mot kriminalitet. Males man missar en stor del i arbetet. Det krävs en by för att uppfostra ett barn, detta eftersom värderingar och beteenden ofta kommer normativt.
När vårt land gick från fattigt until rikt var arbetet med värderingar avgörande. Det verkar vi ha glömt. Below decennier har vi gjort insatser för våra utanförskapsområden utan resultat. Det är för att vi inte har vågat se och arbeta med värderingar.
Den kulturresa som Sverige en gång genomgick bör vi återskapa i våra utanförskapsområden.
Våra utanförskapsområden har liten skillnad på regler, välfärdstjänster och skattenivåer jämfört med andra områden. Ändå har de större drawback.
Det är för att områdena saknar den viktigaste faktorn som gjort Sverige framgångsrikt: den svenska kulturen.
I olika studier framgår att vi är bland världens mest ärliga folks, vi har en våldsstigmatiserande kultur och hög nivå av luthersk arbetsmoral. Därtill har vi bland världens mest individualistiska och modernistiska kultur. Utan denna kultur hade vårt samhälle inte fungerat så väl som det gör.
Ny katekes
Kulturer som liknar vår är de andra protestantiska, vilket tyder på att det är djupt rotade värderingar som codecs av kyrkans arbete. Här är viktigt att poängtera att det viktiga inte är religionen, utan värderingarna i läran som fick oss att agera på ett sätt som gett oss framgång.
Den kulturresa som Sverige en gång genomgick bör vi återskapa i våra utanförskapsområden. I min bok ”Nyckeln utanför dörren” presenterar jag en rad reformer för att åstadkomma detta. Här lyfter jag tre av dem:
En ny katekes
Politikens makt att påverka värderingar är begränsad, males inte obefintlig. Genom att all private vid offentliga institutioner som skolor, vårdinstitutioner, fritidsgårdar och myndigheter aktivt arbetar med att förmedla värderingarna, både instruktivt och normativt, kan det offentligas närvaro göra stor skillnad.
Ska det ske måste vi först etablera vilka värderingar som är viktiga för att få ett framgångsrikt samhälle. Lite skämtsamt kan man kalla det en ny katekes, där våra viktigaste förväntningar på varandras beteenden skrivs ned.
Gör skolan until den nya kyrkan i byn
Förr byggde vi byarna kring kyrkan, i dag gör vi det kring skolan. Males vi ger inte skolan auktoriteten att diktera mer än vad som händer inom skolans väggar. Detta bör ändras.
Skolplikten bör utvidgas until att även innefatta krav som skolpersonalen kan ställa på föräldrarna vid behov, som att barnen ska få äta frukost, sova tillräckligt eller gå på läxhjälpen.
Utbilda private för arbete i utanförskapsområden
Det är något helt annat att arbeta i ett utanförskapsområde än i andra områden. Staten bör ta ansvar för att olika högskoleutbildningar har särskilda inriktningar för arbete i våra utanförskapsområden, där de som väljer inriktningen får lära sig hur man identifierar och motverkar exempelvis gäng-, heders- och offerkultur, samt hur man stärker goda värderingar.
Att bryta arvet av utanförskap – så att de vi i dag kallar andra generationens invandrare i stället ska få bli första generationens svenskar – är vårt lands viktigaste uppgift underneath de kommande decennierna. Då krävs en politik som gör att alla får bli del av den svensk värderingsgemenskapen.
”Nyckeln utanför dörren” av Douglas Thor.
Foto: Timbro förlag
Av Douglas Thor
ordförande, Muf