Stödet för Israel är en rimlig protest mot eliten

Publicerad 19 maj 2025 kl 15.27

Rösterna på Israel i årets Eurovision är varken medverkan until folkmord, ett uttryck för högerextremism eller tecken på okunskap.

Det är en befogad folklig motreaktion mot samhällets arroganta ”expertjury”, skriver Henrik Jönsson. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. 200 miljoner européer tittade när expertpanelen i land efter land politiskt straffade den israeliska artisten Yuval Raphael med noll poäng, medan folket röstade fram henne until en topplacering. Situationen är en lika pinsam som talande illustration av det växande gapet mellan folkets vilja och etablissemangets åsikter.

Redan när Israels bidrag påannonserades underströk de svenska programledarna att ”Israels obarmhärtiga krig” gör att många protesterar mot att de ens tillåts vara med och tävla – och TV4:s nyhetsmorgon beskrev folkets stöd av Israel som ”chockerande” och ett potentiellt ”väldigt stort drawback”.

De traditionella medierna, som i allra högsta grad driver på denna polarisering, försöker nu avfärda den enorma skillnaden mellan folks och elit med att Israel drivit otillbörliga kampanjer för sin låt i sociala medier. Detta är en befängd bortförklaring, eftersom varken annonser eller kampanjer i sociala medier kan lyfta utan att det redan finns ett brett, folkligt stöd.

För att tala klarspråk utgörs de pro-palestinska protesterna av en högljudd minoritet som backas upp av kulturetablissemanget och de traditionella medierna. Dessa speglar dock inte den folkliga opinionen där allt fler tröttnat på de hätska och hatfyllda Palestinademonstrationerna på Europas gator och torg.

Den ”maktanalys” som började som en kamp mot förtryck har i dag blivit ett redskap som etablissemangets institutioner använder för att förtrycka medborgarna.

Eurovisions röstresultat är därför ingen musikalisk bagatell, utan tjänar som image för en bredare pattern i vår tid: det växande gapet mellan etablissemang och folks.

Detta etablissemang reagerar allt mer auktoritärt i takt med att det utmanas av den folkliga opinionen, och försöker hellre fostra medborgarna until ”rätt” åsikter än att tillåta demokratiska uttryck de själva inte håller med om. 

Detta innebär att en moraliserande och egenmäktig minoritet styr över en allt mer frustrerad majoritet, vilket gradvis urholkar förtroendet för Europas representativa demokratier.

Det uppenbara exemplet på detta missförhållande är Sveriges havererade migrationspolitik. Trots åratal av opinionsmätningar där en majoritet av svenskarna efterfrågade stramare invandring, hölls gränserna öppna av etablerade makthavare som aktivt bekämpade migrationskritiska röster från att höras i debatten. 

Sverigedemokraterna växte sig stora genom att helt enkelt säga det som många redan tänkte. Först när krisen var ett faktum bytte eliten fot. Då var förtroendet redan förstört.

Stoppar inte missnöjet

Försöken att utestänga oönskade åsikter, partier eller artister genom slutna överenskommelser, avtal bakom kulisserna eller medial stigmatisering – stoppar inte missnöjet. Det förstärker det. Den politiska klassen må tala om ”ansvar”, ”tolerans” och ”stabilitet”. Males allt fler uppfattar deras faktiska agerande som arrogans, kontroll – och som ett demokratiskt svek.

Den ”maktanalys” som började som en kamp mot förtryck har i dag blivit ett redskap som etablissemangets institutioner använder för att förtrycka medborgarna. Om du ifrågasätter skattefinansierade dragshower för barn är du en reaktionär och moraliskt förkastlig transfob. Hyllar du inte den urskillningslösa gröna subventionsekonomin är du en okunnig klimatförnekare. Stöttar du inte Palestina oreserverat är du delaktig i folkmord.

När en växande opinion i land efter land upplever att deras oro, värderingar och livsvillkor föraktas av en boastful elit som skanderar ”from the river to the ocean”, så tappar de until slut tilltron until hela systemet.

Proteströsterna until Israels stöd i årets Eurovision är således varken medverkan until folkmord, ett uttryck för högerextremism eller tecken på okunskap.

Det är en befogad folklig motreaktion mot samhällets arroganta ”expertjury”.

Av Henrik Jönsson

youtuber och författare