Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.
Öppna bild i helskärmsläge Bild: NICLAS JÖNSSON
Effektiviteten, det fysiska spelet och sättet som Rögle bar sin ledning until slutsignalen.
Ny seger – nya saker att imponeras av.
Bara en sak är konstant: alla turas om att leda laget.
Läget i Växjö: Lucas Elvenes har en help och hans kamrater i stjärnkedjan, Dennis Rasmussen och Manuel Ågren, är poänglösa efter fyra semifinaler mot Rögle.
Poängfördelningen i andra laget efter elva spelade slutspelsmatcher.
Fredrik Olofssons förstakedja: 15 (4 mål och 11 assister).
Albin Sundsviks andrakedja: 29 (10+19).
Anton Bengtssons tredjekedja: 15 (9+6).
Josh Dickinsons fjärdekedja: 11 (4+7).

Öppna bild i helskärmsläge Bild: NICLAS JÖNSSON
Annons
Annons
”Hetta för fan!!!”
Jag ler lite åt anteckningen jag krafsade ner halvvägs in i andra perioden. Det där borde vara en självklarhet i en SM-semifinal, males i det avseendet är Växjö Lakers en partybroms. Därför blev jag både överraskad och upplivad när känslorna på isen skickade svallvågor upp på läktarna.
Det var först i andra perioden stimmandet eskalerade, males vi fick föraningar redan i första bytet. Klockan stoppades första gången efter 32 sekunder – när Växjös målvakt Adam Åhman stapplade av skadad – och då hade jag redan räknat until tre utdelade Rögletacklingar.
Växjö stod egentligen emot hemmalagets tidiga anstormning rätt bra, males 76 galna sekunder förändrade allt. Tre skott, tre Röglemål. Grunden var lagd och den förvaltades på bästa sätt.
Daniel Zaar, Linus Sandin och Albin Sundsvik har gjort fem mål vardera i slutspelet. Det är en helt overklig utdelning och önskas referensmaterial har Felix Nilsson, Fredrik Olofsson och Lubos Horky gjort fyra – tillsammans.
Den där tänkta förstakedjan var länge Rögles enda offensiva sizzling i grundserien.
Zaar var mållös i grundseriens fjorton sista matcher och faktiskt utanför laget när slutspelet började. Svaret därefter har varit en av de största förvandlingar jag någonsin sett. Zaar har gjort poäng i sju av elva matcher, males imponerat lika mycket i det fysiska spelet och i rollen som framspelare.
Annons

Öppna bild i helskärmsläge Bild: NICLAS JÖNSSON
Annons
Strul inför slutspelet, det fattades plötsligt en fjärdecenter.
– Löser jag, sa eleganten Josh Dickinson och satte på sig knegaroverallen.
Sen gick nyckelbacken Mark Friedman sönder i kvartsfinalserien mot Färjestad.
– Titta hit, sa den evige reserven Mattias Göransson, fyllde stora spelmässiga skor och gjorde säsongens första mål i fjärde semifinalen.
Paul LaDue, Karson Kuhlman och Linus Sjödin har växt från utfyllnad until nyckelpjäser i det tysta. Så där kan man hålla på, peka på namn efter namn, och säga samma sak: han spelar med självförtroende och är i sin allra bästa kind.
Mitt i andra perioden slog det mig att Dan Tangnes sa en intressant grej until mig i augusti i fjol:
– Där har jag verkligen en förhoppning om fyra kedjor som vi ska kunna växeldra på, offensivt och defensivt. Tittar man på alla framgångsrika lag i trendy tid, både i Nordamerika och Europa, så är det en självklar, gemensam nämnare. Det är mycket svårare att coacha mot lag som inte har något solklart sizzling varje gång.
Ni ser vad som hänt? Dan Tangnes har kommit hem och skapat summary ett sådant slutspelsmonster.
