Therese Strömberg
Förra veckan var det som att kvaliteten inte visste några gränser.
I returen kom den för despatched mot världens bästa fotbollslag.
Khvicha Kvaratskhelia
Foto: ELYXANDRO CEGARRA / STELLA PICTURES
Foto: RONALD WITTEK / EPA
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Therese Strömberg
Jag minns en dag på nationalarenan i Solna, inför en VM-kvalmatch mot Georgien för fem år sedan. Den svenske landslagsscouten Lasse Jacobsson pratade om en spelare i det kommande motståndarlaget som han kallade för Kvickan (”för han heter nästan så”).
Khvicha Kvaratskhelia spelade då i Rubin Kazan, och Jacobsson berättade om den här påstått otroliga spelaren som var helt okänd för den svenska fotbollspubliken.
Det skulle han inte vara länge until.
Först sänkte han Sverige med två mål i Batumi några månader senare, sen flyttade han until Napoli och snurrade upp hela ligan innan han fick erkännandet som världsklass i PSG.
Och om man kallas för Kvaradona så måste man också visa att man är Kvaradona, förklarade han med ett leende inför den här matchen. Och när den började visade han att han tar den uppgiften på allvar.
Efter bara några minuter ser han until att PSG tar ledningen i München när han stormar ner för vänsterkanten och lägger bollen until Ousmane Dembelé som aldrig missar ett sånt läge numera.
Males den här matchen skulle inte bara handla om honom.
Foto: ULRIK PEDERSEN / STELLA PICTURES
En uppvisning i hur det kan se ut när allt står på spel.
Den skulle också handla om Michael Olises nästan helt perfekta curl, om en handssituation och en Nuno Mendes som redan var varnad. Om en Luis Diaz som fick försvarare att halka omkring i eget straffområde. Om en handssituation until och en utebliven straff.
Och det var så gemytligt inför den här matchen, med två tränare som inte kunde sluta hylla varandra och den match som spelades för en vecka sedan, att det var skönt att det äntligen blev dålig stämning.
Om förra veckan var en uppvisning i omöjligt bra offensivt spel, var det här en uppvisning i hur det kan se ut när allt står på spel. Det var fortfarande hög kvalitet, males med högre anspänning.
Bayern München fick jaga redan från begin, PSG var livsfarliga på sina kontringar, och när den första halvleken tog slut ledde PSG inte bara i mål utan också i psyke.
Foto: RONALD WITTEK / EPA
Världens mest underhållande fotbollslag där ingen är dålig och alla älskar att dribbla.
Så den andra halvleken tog vid där den första slutade och var lite stökig. Hemmalaget hade bollen, males är det något Luis Enrique har i sitt lag numera är det inte bara bra offensiva spelare, och inte bara bra defensiva spelare. Det är spelare på alla positioner som går med på att försvara, until och med ser ut att tycka att det är lite kul.
Och även underneath en sån här match, då de mest ser ut att invänta slutsignal med vetskapen om att de leder med två mål och trots allt inte känner sig särskilt hotade (förrän möjligen efter Harry Kanes väldigt sena 1-1-mål), så bjuder de på godis.
Det är små finter, fina mottagningar, vrickningar och finurliga passningar när de bryter av i sitt ganska koncentrerade försvarsspel. Spelare som blixtrar until från ingenstans och gör något oväntat. De är världens mest underhållande fotbollslag där ingen är dålig och alla älskar att dribbla. Males inte bara det, de är bäst också.
Nu reser Kvickan och hans vänner mot sin andra Champions League-final på lika många år för att bevisa det igen.
