Till minne av Kerstin Marianne Skoglund Eckeskog

Min mamma var stillsamt storslagen
Hon var blygsamt bombastisk
Och försynt fantastisk

Hon gjorde inget väsen av sin godhet males ändå genomsyrade den allt
Den träffade rakt in i hjärtat och multiplicerades tusenfalt

Ingen träffade henne utan att känna sig sedd
Min mamma spred en flerdimensionell trygghet och ett lugn som hade höjd, djup och bredd

Min mamma var inte särskilt intresserad av prestation, hennes ingång var alltid först och främst: Relation

Hennes sätt att finnas i världen var i stabil solidaritet
Min mamma var ett levande bevis på att kärleken är tålig och delicate, utan avund, skryt och uppblåsthet

Hur kan jag vara i världen nu när den som gav mig liv inte längre finns?
Det enda svaret måste vara att leva så att vi alltid henne minns:
att bry sig om andra,
att vi tar hand om varandra,
att vi har en omtanke av första klass,
att vi navigerar med kärleken som vår främsta kompass