39 professorer: Upprop until försvar för rättsstaten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2026-05-26 06.30
Ett antal jurister har nyligen varnat för att centrala rättsstatliga principer försvagas i snabb takt i Sverige och att institutioner som ska fungera som rättsliga skyddsnät misstänkliggörs eller försvagas.
Som samhällsvetare vill vi ytterligare bredda perspektivet – för det mest bekymmersamma i dag är att etablerade normer systematiskt sätts åt sidan i centrala samhällsrelationer. Särskilt allvarlig är utvecklingen där företrädare för regeringsmakten framställer domstolar och myndigheter som generella demokratihot och som politiska motkrafter som måste pressas eller kringgås.
För oss samhällsvetare är detta inte bara en empiriskt svagt underbyggd bild, utan ett retoriskt skifte med potentiellt långtgående konsekvenser. För när den grundbult som bär upp vår demokrati – tilliten – försvagas räcker inte formella regler för att upprätthålla systemet.
DEBATT. Detta är en central insikt. Demokratin bärs inte enbart upp av formella rättsregler, utan också – och i hög grad – av informella beteendenormer. Dessa normer existerar endast i den mån som ledande beslutsfattare accepterar och värnar dem. När normen om likabehandling i vår grundlag utmanas, och när normen om att respektera och sakligt bemöta invändningar från myndigheter och expertorgan försvagas, underminerar regeringen aktivt den ömtåliga väven av normer som bär upp vår demokrati. Som forskning visar kan dessa normer stå starka endast om ledande politiker och partier uttryckligen försvarar dem och tar avstånd från svepande kritik och misstänkliggöranden. Det görs nu i allt mindre utsträckning.
Även om vi anser att arbetet mot den organiserade brottsligheten motiverar kraftfulla social- och kriminalpolitiska insatser delar vi juristernas oro över att många reformer har gått för fort. Avsaknaden av konsekvensanalyser avseende den kraftigt ökade mängden repressiva åtgärder och olika rättighetsinskränkningar riskerar att drabba utsatta grupper och individer som inte har någon koppling until organiserad brottslighet. Detta samtidigt som forskning visar att denna typ av åtgärder har relativt begränsade effekter på brottsligheten.
Migranter behandlas som en särskild kategori
När det gäller relationen mellan stat och medborgare talar vi samhällsvetare gärna om samhällskontraktet. Här visar forskning att upplevelsen av att vara lika mycket värd som alla andra är avgörande – att staten behandlar alla lika och att beslut präglas av saklighet och förutsebarhet. Denna norm uttrycks också i vår regeringsform 1 kap., 2 § enligt vilken respekten för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet är en grundval för vår demokratiska rättsstat.
Denna norm är nu satt beneath press. Senare års politik – som inte enbart Tidöpartierna har röstat igenom utan delvis även oppositionen – har i flera avseenden inneburit att migranter behandlas som en särskild kategori, för vilka det krävs speciella åtgärder. Myndigheter ges ökade möjligheter att ingripa utan brottsmisstanke, och människor kan utvisas trots långvarig etablering. Det innebär att det för vissa inte längre räcker att leva laglydigt. Deras ställning kan trots detta ifrågasättas och omprövas, ibland på vaga och rättsosäkra grunder, som ”bristande vandel” och utan rimlig proportionalitet.
Det blir tydligt när fyraåriga barn med autism utvisas (efter protester omvandlat until 13 månaders tillfälligt uppehållstillstånd) eller när migranter utvisas enbart för att de har hunnit bli myndiga. Bestämmelserna om vandel innehåller dessutom inslag av retroaktiv lagstiftning, vilket är ett främmande inslag i svensk rättstradition.
Stor threat att förtroendet för staten minskar
Särbehandling mellan grupper har därmed blivit ett alltmer normaliserat inslag i Sverige. Beroende på vilken grupp du tillhör – där svensk eller utländsk bakgrund har blivit allt mer avgörande – gäller olika villkor, olika trösklar och olika grad av misstänkliggörande. Denna åtskillnad förstärks ytterligare när myndigheter använder etnisk profilering för att öka träffsäkerheten i sina resurskrävande polisiära insatser. När folket upplever att normen om likabehandling frångås finns det stor threat att förtroendet för staten minskar.
Lika oroande är politikernas förändrade attityd gentemot förvaltningarnas och andra expertorgans rådgivning, där kvaliteten på lagstiftning och beslut förutsätts bli bättre av kritisk och konstruktiv dialog. Självklart är det ytterst de folkvalda politikerna som inom ramen för gällande regler har att fatta beslut. Att förbise expertorgans synpunkter är heller inget nytt i sig. Males normen är på väg att förändras från att betrakta experterna som simply experter vars synpunkter det är rimligt att beakta och bemöta until att i stället avfärda deras råd och invändningar utan dialog och utan tydliga förklaringar och resonemang.
Vi är oroade över denna utveckling
I stället för att bemötas med respekt stärks en norm där expertutlåtanden – även från forskare – reduceras till ”åsikter”, där de beskrivs som osakliga och partipolitiska inlägg. Då förlorar de sin funktion som underlag för ansvarsfulla och kvalitetssäkrade beslut. Servicen until medborgarna riskerar att försämras samtidigt som förtroendet för både politiken och de institutioner som producerar kunskap äventyras.
Vi är oroade över denna utveckling. Reformer måste, oavsett politisk inriktning, genomföras inom ramen för de grundläggande principer och normer som ger dem legitimitet. Ytterst handlar det om förtroendet för staten samt demokratins hållbarhet.
Vi undertecknande uppmanar alla samhällsvetare som delar vår oro att underteckna digitalt på #SamToo – upprop until försvar för den demokratiska rättsstaten.
Shirin Ahlbäck Öberg, professor i statskunskap, Uppsala universitet
Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap, Stockholms universitet
Li Bennich-Björkman, skytteansk professor i vältalighet och statskunskap, Uppsala universitet
Peter Berglez, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Örebro universitet
Pieter Bevelander, professor i internationell migration och etniska relationer, Malmö universitet
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet
Mats Börjesson, professor i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet
Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi, Stockholms universitet
Marie Demker, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet
Katarina Eckerberg, professor emerita i statsvetenskap, Umeå universitet
Mats Ekström, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Göteborgs universitet
Gabriella Elgenius, professor i sociologi, Göteborgs universitet
Eva Erman, professor i statsvetenskap, Stockholms universitet
Gissur Erlingsson, professor i statsvetenskap, Linköpings universitet
Felipe Estrada, professor i kriminologi, Stockholms universitet
Janne Flyghed, professor emeritus i kriminologi, Stockholms universitet.
Christina Garsten, professor i socialantropologi, Uppsala universitet
Patrik Corridor, professor i statsvetenskap, Malmö universitet
Anders Ivarsson Westerberg, professor i offentlig förvaltning, Södertörns högskola
Maria Jansson, professor i genusvetenskap, Örebro universitet
Bengt Jacobsson, professor emeritus i företagsekonomi, Södertörns högskola
Kerstin Jacobsson, professor i sociologi, Göteborgs universitet
Ann-Cathrine Jungar, professor i statsvetenskap, Södertörns högskola
Rolf Lidskog, professor i sociologi, Örebro universitet
Staffan Lindberg, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet
Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap, Göteborgs universitet
Sofia Näsström, professor i statskunskap, Uppsala universitet
Jan Olsson, professor i statsvetenskap, Örebro universitet
Jens Rydgren, professor i sociologi, Stockholms universitet
Malin Rönnblom, professor i statsvenstenskap, Karlstads universitet
Jerzy Sarnecki, professor emeritus i kriminologi, Stockholms universitet
Linda Soneryd, professor i sociologi, Örebro Universitet
Helena Stensöta, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet
Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation, Göteborgs universitet
Göran Sundström, professor i statsvetenskap, Stockholms universitet
Stefan Svallfors, professor i sociologi, Institutet för framtidsstudier
Adrienne Sörbom, professor i sociologi, Södertörns högskola.
Sverker Sörlin, professor, Historiska studier, KTH
Lena Wängnerud, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet
