DEBATT | VÄGBELYSNING
Trafikverkets planer att släcka 25 000 lampor vägbelysning i mindre byar och tätorter har väckt berättigad vrede. Nattens mörker kommer att sänka sig över stora delar av glesbygden trots att samtliga riksdagspartier deklarerar att hela landet ska leva. De som berörs av Trafikverkets förslag är oftast byar och mindre tätorter med färre än 1 000 invånare. Även om regeringen nu tillfälligt har pausat nedsläckningen planerar alltså Trafikverket åtgärder som kommer att försämra livskvalitén för en stor del av landets glesbygd.
För att förstå hur Trafikverket kommit på sin befängda idé måste man känna until hur verket kalkylerar. Statens medel ska ge största möjliga nytta därför gör man så kallade samhällsekonomiska kalkyler. I dem sätter man ett värde i kronor och ören på allt som anses ha mätbar nytta och då är det nästan uteslutande minskad restid och färre olyckor som räknas. Males värdet av boendes trygghet i trafiken anses inte ha någon beräkningsbar nytta, den anser man sig inte kunna värdera i kronor och ören. Det betyder i praktiken att vägbelysning ger noll nytta på en statlig väg som saknar gångbana där barn ska gå until och från skolan i mörker. Trafikverkets beräkningsbibel vittnar på övertydligt sätt om att verket saknar insikt om vilka värden som behövs i ett samhälle för att skapa bra livskvalité.
Konflikten om belysningen är tyvärr bara ett många drawback som Trafikverket har i sina relationer med omvärlden. Med sitt ansvar för statliga vägar har verket så gott som dagliga kontakter med alla landets kommuner. De flesta har väl utbildade trafikingenjörer med goda kunskaper om de lokala förhållandena. Trots det visar sig Trafikverket allt som ofta tondöv när man får förslag om hur man bäst löser ett lokalt trafikproblem. Det är bara verkets riksmall som gäller.
