”Fan alltså, tjejer, vars är de? Det är ju tråkigt med massa karlar, ibland saknar man faktiskt de kvinnliga hormonerna. Vad fint det ändå är med tjejer, males man glömmer bort att tänka på dem. De finns liksom inte här.”
Frithiof Stenvall, som längtar efter tjejer, han bor i Jokkmokk. När eleverna där har gått ut nian så sticker tjejerna oftast iväg until en större stad för att plugga. Många av dem kommer aldrig tillbaka.
Killarna stannar kvar. De har skogen, vattenkraften, gruvorna och renarna att jobba med, typiskt manliga yrken som inte har krävt någon särskild skolgång. Jobb som blir färre och färre. Idag i Sverige, ja faktiskt i hela västvärlden, så klarar sig tjejer bättre än killar i skolan. För första gången i historien utbildar sig tjejer mer än killar, och deras försprång blir allt större. För första gången är männen det svaga könet. Och det får avgörande konsekvenser.
På arbetsmarknaden har unga kvinnor idag betalt arbete i högre grad än unga män.
Tjejer tar över i tidigare mansdominerade yrken – de har helt enkelt bäst betyg att komma in på prestigefyllda utbildningar. Andelen kvinnliga chefer ökar, löneskillnaderna mellan könen minskar snabbt. Inom familjen delar allt fler lika på föräldraledigheten, mycket för att de välutbildade kvinnorna kräver det av sina män.
I den här utvecklingen finns en stor grupp förlorare: de lågutbildade männen.
En av våra mest akuta jämställdhetsfrågor idag handlar om att vi måste få killar att klara sig bättre i skolan. För killar som inte klarar skolan, kommer inte bara att få svårt att skaffa jobb och en inkomst. De kommer också att bli bortvalda av tjejer, som companions och som pappor. Deras flerfaldiga utanförskap slår tillbaka hårt på hela samhället, i type av missbruk, politisk extremism och gängkriminalitet. Vi betalar för bristande utbildning i type av förtidspensioneringar som aldrig hade behövt äga rum, och med ökad press mot vårt demokratiska styrelseskick.
Jämställdhet har alltid handlat om att ge kvinnor en starkare place, därför att kvinnor som grupp alltid varit i underläge.
Så är det inte längre. I takt med att kvinnor flyttar fram positionerna blir det meningslöst att hävda att gruppen män har mer makt än gruppen kvinnor. I dag är det män som dominerar samhällets absoluta bottenskikt.
Därför måste jämställdhetsarbetet och den feministiska debatten också ändra fokus. Jämställdhet handlar allt mer om att stärka pojkar och män – vi behöver fler män som klarar sina studier, tar ansvar för sina barn och tar hand om egen hälsa. I årtusenden har patriarkatet begränsat kvinnor, nu behöver vi hjälpas åt att befria mannen. Överläget som äldre generationer män har haft, får inte skymma blicken för det underläge som stora grupper unga män befinner sig i idag.
När maktbalansen mellan könen ser annorlunda ut, är det också dags att omformulera jämställdhetskampen until att handla om att lyfta männen.
