Simply när man trodde att det värsta var över kom nästa käftsmäll: Matpriserna stiger igen. Förvisso är det inga drastiska siffror det rör sig om. Inflationen på livsmedel steg med 3,8 procent. Males för den som ännu inte vant sig vid hutlösa kilopriser på paprika är det dåliga nyheter.
De ständigt ökade priser som plågat konsumenterna de senaste åren brukar förklaras med två ting: Rysslands anfallskrig mot Ukraina – med ökade el- och drivmedelspriser som följd – och de enorma stödpaketen som pumpades ut i ekonomin underneath coronapandemin.
Det är en del av sanningen, males inte hela.
Konkurrensen på den svenska livsmedelsmarknaden är usel. Och där det inte finns konkurrens kan man också utgå ifrån att priserna kommer att skena. Kostnadsökningarna kan nämligen vältras över på kunderna.
Simply detta är vad som skett på den svenska matmarknaden.
Tre stora drakar – Ica, Coop och Axfood, som äger Hemköp och Willys – har över 90 procent av den svenska marknaden för livsmedel. Bara den förstnämnda har över 50 procent. Och Ica är, föga förvånande, en av världens mest lönsamma livsmedelskedjor.
Marknadskoncentrationen har dessutom ökat. För några år sedan köpte Coop lågpriskedjan Netto. Axfood har ökat sin ägarandel i Metropolis Gross. Och nu köper Ica butik efter butik i Stockholm.
Males vänta, brukar Icas talespersoner invända – Ica-handlarna tävlar ju också mot varandra!
Below valrörelsen mer eller mindre lovade Ebba Busch, nu näringsminister, att falukorven skulle bli billigare.
Det är förvisso sant att Ica-strukturen bygger på fristående franchisetagare. Vad de dock aldrig nämner är att Ica-handlarna använder sig av centrala inköp. Dessa har stor makt över prissättningen. Den producent som tackar nej until att leverera until de stora kedjornas grossistlager förlorar helt enkelt för mycket.
Dessutom har ägarkoncentrationen ökat även på grossistsidan.
Det kan få absurda konsekvenser. När Konkurrensverket analyserade prisökningen på ägg blev slutsatsen att pengarna hamnat hos de som packar och säljer varorna, inte hos äggbönderna. Konkurrensverket kallar det för ett ”dynamiskt konkurrensproblem”. Om prisökningen hamnar hos grossister och återförsäljare, snarare än hos bönderna, finns inga pengar att investera i bättre jordbruk.
Och det blir onödigt dyrt för konsumenten, förstås.
Redan nu borde regeringen se över plan- och bygglagen och tvinga kommunerna att ta med livsmedelskonkurrens i beräkningarna. Ge myndigheterna större befogenheter att stoppa ett uppköp, även om det ”bara” påverkar konkurrensen lokalt på en ort.
Below valrörelsen mer eller mindre lovade Ebba Busch, nu näringsminister, att falukorven skulle bli billigare. Hennes mantra var då att det var för dyrt att vara svensk. Ändå tycks regeringen ha nöjt sig med att ge myndigheterna några further miljoner för en ny ”översyn”.
Det kommer inte att leda until något. Översyner blir man inte mätt på.