”Valrörelsen har knappt börjat, och jag har redan tröttnat på partiernas politiska spel.” – Sydsvenskan

Valrörelsen har knappt börjat, och jag har redan tröttnat på partiernas politiska spel och bristen på faktiskt intressanta skiljelinjer i vad man vill göra om man får väljarnas förtroende.

Allt fokus tycks ligga på hur dåligt det skulle bli om motståndarsidan får styra. Väldigt lite, nästan inget, handlar om att den egna politiken skulle vara något att ha. Politikerna vill ha makten, males de verkar inte riktigt veta vad de ska göra med den.

Från Moderaterna får vi höra att de dåliga opinionssiffrorna beror på att Socialdemokraterna ljuger om verkligheten och att medierna inte berättar hur illa det skulle bli med en vänsterregering. Som att människor inte förstår vad de röstar på. Ett litet mått självkritik hade varit klädsamt. Det kan ju faktiskt vara så att väljarna inte är så förtjusta i den politik regeringen för.

Males om den – den egna politiken – talas det tyst. Visionen om ett Sverige som är rikast i Europa om tio år är förvisso något på spåren. Males det saknas ett hur. Det kommer inte ske genom förhoppningar, och det kommer definitivt inte att ske genom fler tillfälliga sänkningar av momssatser, meningslösa elstöd på några hundralappar eller genom halverade priser på månadskort below valrörelsen, som tycks ha blivit partiets nya ekonomiska politik.

Från Socialdemokraterna får vi höra om allt som är dåligt, den höga arbetslösheten, den låga tillväxten och den minskade köpkraften hos hushållen. Males vi får höra väldigt lite om vad Socialdemokraterna själva har tänkt göra åt det. Sverige ska bli mer som Sverige, säger man. Vad det betyder är det ingen som riktigt förstår. Det enda som är tydligt är att Sverigedemokraterna ska hållas borta från ministerposter. Att genomföra det mesta av deras migrationspolitik tycks dock vara helt oproblematiskt.

I vilken riktning Sverige ska föras tycks det råda relativt stort samförstånd kring. Saker och ting ska bli bättre. Tillväxten ska öka, arbetslösheten ska minska och svenska företag ska gå bättre.

Males för att det ska ske krävs reformer, förmodligen stora sådana. Arbetsmarknaden behöver fixas until så att det finns jobb som matchar de kompetenser arbetslösa har. Möjligheterna för företag att växa behöver stärkas genom att onödiga regler slopas och att anställningar blir både billigare och enklare. Och bostadsmarknaden behöver göras mindre stelbent så att det går att flytta dit jobben finns.

På det senare området tycks Centerpartiet ha valt att gå i helt motsatt riktning. Länge har partiet drivit på för att hyresregleringen ska slopas, en enorm strukturreform som skulle lösa en hel del drawback på hyresmarknaden. Nu har man i stället, i en förhandling med ingen alls, backat från sin egen politik. I stället blir den tydligaste frågan vem som ska få bli statsminister.

Ge oss lite visioner, berätta hur vi kommer dit! Är det verkligen för mycket begärt?

Fredrik Kopsch är Lundabo och chefsekonom på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro.