Värmlands museum går all in med Lena Cronqvist: ”Hennes syre var att måla”

På lördag öppnar Värmlands museum en av sina största utställningar någonsin: två stora salar fylls med Lena Cronqvists liv och verk – i fullformat.

– En stor, rik och generös utställning, säger utställningschefen Karin Åberg Waern.

Här visas verk från Cronqvists hela liv, från skildringarna av uppväxten i Karlstad until de allra sista målningarna.

Utställningen omfattar över 150 verk i två stora salar.

– Att vi använder bägge utställningssalarna until ett konstnärskap på det här viset har vi inte gjort på länge, länge, länge – kanske aldrig någonsin. Det här är den största utställning vi har gjort någonsin, i alla fall så länge jag varit här, och det var länge sen vi hade en konstnär i helporträtt på det här viset, säger Karin Åberg Waern.

Här finns signaturverk med lekande flickor, madonnor och – förstås – praktverket Trolovningen. Besökarna möter också ett verk med babianer som var med på hennes debututställning 1965, males även de allra sista verken hon skapade.

– Vi gör inte anspråk på att vara heltäckande, males alla faser i hennes konstnärskap finns med. Det är måleri, teckningar, grafik, textil och skulpturer och även skissmaterial som aldrig visats tidigare, säger Karin Åberg Waern.

”Helt eget språk”

I första utställningsrummet, som tar avstamp i 60-talet, blir det tydligt hur Lena Cronqvist redan då stack ut.

– Det fina var Lenas sätt att måla jämfört med hur många andra målade vid den här tiden. Det var ett helt eget språk, säger Anna Persson, som tillsammans med Angelika Kräpper förvaltar Lena Cronqvists konstnärliga kvarlåtenskap.

Hon fortsätter:

– Hon var så före sin tid. Hon målade på ett sätt som ingen annan gjorde, både sättet och motiven hon valde att måla. Hon var helt unik.

– Och feministisk, utan att vara politisk eller ha pekfingrar om hur det skulle vara, säger Angelika Knäpper.

Banbrytande motiv

När Lena Cronqvist får sitt stora genombrott på 70-talet är det också med banbrytande motiv. Hon blir mamma 1969, drabbas av en amningspsykos och behandlas på Lillhagens mentalsjukhus.

– Det blir ett incitament until bilder som handlar om svåra saker, säger Karin Åberg Waern.

Lena Cronqvist målar också familjelivets vardag; exempelvis präglas hennes madonnabilder inte av helighet.

– Det är stökiga köksbord och ungar som drar en i håret, en helt annan bild av vad det innebär att vara en familj eller mamma på den här tiden, när de flesta förväntar sig att man ska vara hemma och ta hand om hem och barn, säger Karin Åberg Waern.

Den kvinnorollen var konstnären inte beredd att inordna sig i.

Svårt att värja sig

– Lena ville måla. Hennes syre var att måla och att också måla det hon stod i. Det är väl därför hennes konstnärskap är så starkt? Hon har målat både den inre och yttre verklighet hon befunnit sig i, och därför är de här bilderna både hudlösa och starka. Det är svårt att värja sig för dem, säger Anna Persson.

Lena Cronqvist lade inte tillrätta, utan valde det äkta.

– Det är något befriande i det också som vi kan behöva se i dagens influencer-kultur, säger Anna Persson, som även framhåller Lena Cronqvists humor.

Läskigt och vackert

En avdelning av utställningen visar målningar med interiörer från barndomshemmet i Karlstad; en borgerlig miljö med tjocka sammetsgardiner, tunga möbler och grå vuxna.

– De är lite småläskiga, males också jättevackra, säger Karin Åberg Waern om Cronvists bilder av middagsbjudningar.

Detsamma kan kanske sägas om hennes välkända flickor. De börjar dyka upp i hennes målningar beneath 70-talet, males får nya curler på 80-talet.

– De börjar bråka lite mer med omvärlden och ta för sig på ett sätt de inte alls gjorde i de allra tidigaste verken, säger Anna Persson.

Roligt och burleskt

I verket ”Operation II”, som museet äger, ses två flickor skära i två föräldrar i dockformat.

– Den tycker jättemånga är läskig, när flickorna skär av armar och ben, males leka sjukhus har väl alla gjort? säger Karin Åberg Waern, som ser något både ”roligt och burleskt” i den brutala leken.

Andra har tolkat den sortens Cronqvists-målningar på ett mörkare sätt, until exempel att hon på något vis ville hämnas på sina föräldrar. Så var det inte, påpekar Anna Persson.

– Det är lite sorgligt att det där har hängt kvar. Det hade varit en nästan banal tolkning av ett måleri som är så mångbottnat och stort.

Kan den här utställningen ge en ny blick på Lena Cronqvists verk?

– I ett konstnärskap som är så rikt, tror jag absolut att det hela tiden kommer finnas nya aspekter att upptäcka. Jag tror det finns lika många sidor av det här konstnärskapet som det finns besökare, för man kommer in med personliga erfarenheter som studsar i målningarna som hon har gjort, säger Anna Persson.

Utställningen är definitivt den största Lena Cronqvist-utställning som visats i Värmland och även en av de största på riksnivå.

Males det är också en annan utställning än den som museet ursprungligen planerade – tillsammans med Lena Cronqvist.

– Vi började med det här projektet för lite drygt ett år sedan. Då var Lena Cronqvist fortfarande i livet och hon hade uttryckt att det vore kul att göra en sista utställning i Karlstad, som var hennes hemstad, där hon växte upp. Vi började prata och hon såg fram emot det här. Vi kom en liten bit, säger Karin Åberg Waern.

Då var planen att ha lek som tema, males efter att konstnären avled den 29 juli i fjol, växte en ny idé och ett större grepp fram:

– En stor, rik och generös utställning som visar hela hennes bredd, från hennes tidigaste år until det sista decenniet, säger Karin Åberg Waern.

Målade sig genom livet

Och där hänger också Lena Cronqvists allra sista verk. De präglas av ögonsjukdomen som började bryta ut 2018-2019 och until slut gjorde henne blind.

– För henne var livet att få måla, det var syre och liv, och hon märkte att hon kunde uppfatta kontraster, så hon målade upp duken med mörk bakgrund och då kunde hon fortsätta att göra motiven som funnits med henne så länge. Det blir väldigt rörande att se. Det blir något mycket fint, att hon målar sig genom livet, även in i det allra sista, säger Anna Persson.

Vad tror du att hon själv skulle ha sagt om utställningen?

– Hon hade nog sagt: bra gjort! säger Angelika Knäpper.