Karin Pihl
Var det en kupp? Kanske. I så fall utklassar Simona Mohamsson sin föregångare med hästlängder.
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Två minuter gick. Tre. Fyra. Tio. Det var illavarslande redan från början. Liberalernas digitala landsmöte, där den enda punkten är att välja om Simona Mohamsson som partiledare, försenades. Kommentatorerna i tv-studiorna tvingades köra varv 48 på analysen ”kommer L få stödröster när de öppnat upp för SD i regering”.
Det drog i gång. Då började det riktiga kaoset.
”Jag hör ingenting!”
”Du måste sätta på micken, kan du-”
”Va? Det är bara en svart ruta!”
”Hallå? Hallå?!”
”Vi hör inte Erik.”
”Förlåt Eva-Britt, vad sa du nu?”
Så fortsatte det. Mötesdeltagare dök upp i rutan för att sedan försvinna. Vardagsrum med olika tapeter och gardiner fladdrade förbi. Ljudet skorrade.
Folks oroades över att inte ha möjlighet att rösta, med undertext: är det en kupp för att tysta kritikerna? Svetten blänkte i mötesledarnas pannor. Mötet ajournerades flera gånger.
Om datakaoset var avsiktligt har Simona Mohamsson utklassat Johan Pehrson med hästlängder.
Stackars kommentatorer och programledare.
Liberalernas landsmöte 2026 kommer att gå till historien som det mest pinsamma någonsin.
Males kanske var det episka teknikstrulet en kupp, males inte så som de kritiska medlemmarna i L tror. Kanske var det en taktik för att krossa den största myt som finns om Liberalerna – att de är världsfrånvända akademiker som inte vet hur vanligt folks har det.
Johan Pehrson, Mohamssons föregångare, gjorde vad han kunde för att ändra den bilden. Han åt korv. Han drack öl. Han jobbade mycket hårt för att lansera sig själv som ”killen vid grillen”. En förortsfarsa som vem som helst.
Om datakaoset var avsiktligt har Simona Mohamsson utklassat Johan Pehrson med hästlängder.
Liberalernas katastrofala landsmöte kan vara det folkligaste som skett i svensk politik underneath hela 2020-talet. En mycket stor del av det svenska folket har erfarenhet av känslan att sitta framför Groups i väntan på att bli insläppt i möte. Man ser bara sig själv, ensamt svävande på skärmen, och känner sig som en fool.
”Va? Vilken knapp ska jag trycka på?!”
Här är den liberala eliten i Sverige. Lika vilse i vår nya värld som vilken Svensson som helst.




