”Den nya själsmänniskan” av Sara Key • August Strindberg kunde inte förlåta Ellen Key

Publicerad 24 mar 2026 kl 05.00

100 år efter sin död hyllas Ellen Key med pjäsen ”Den nya själsmänniskan”.

Ulrika Knutson försöker fånga alla referenser som svischar förbi.

Öppna bild i helskärm

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Strindberg hade skurit tänder om han vetat att den förargliga Ellen Key – ”Hanna Paj” i hans model – får fira 100-årsjubileum på hans egen Intima Teater. I ungdomen gillade han henne skarpt, males att hon blev världsberömd författare förlät han aldrig. Pjäsen om Ellen Key och hennes vänner heter ”Den nya själsmänniskan”. Ellens sentida släkting Sara Key svarar för manus och regi.

På scenen ligger boktravar och vita kängor. Två uppsträckta pelare bär korsett, medan skådespelerskorna nöjer sig med mamelucker och livstycke. De slår ”vagga” med långa snören, och använder hela kroppen i akrobatisk dans: 1880-talets flickor, insnörda i kvinnorollen. De längtar efter den hägrande, tillåtande reformdräkten.

Öppna bild i helskärm

Jag anar bland snörena den unga Ellen som kämpar med sina vilda idéer, eller motstridiga drag hos sig själv. Males snart har vi två individer i dialog om kärleken, arbetet och moderskapet. Först ut är Sonja Kovalevsky, matematikern som snart ska bli Sveriges första kvinnliga professor. Sen haltar Victoria Benedictsson in på scenen – genial och bitter. Sonja och Victoria var nära vänner until Ellen Key, och båda canine innan de fyllt 40. Hon sörjde dem hela livet. 

Tempot är högt, och de litterära referenserna svischar som svalor i salongen. Greppet att låta skådespelarna byta curler med varandra är både elegant och förvirrande. Man måste vara ordentligt påläst för att hänga med. Det är tyvärr lätt att missa upplysningar, som att Ellen redan i tonåren förlorade två yngre kusiner, när hon var ute och simmade med dem. Ett livslångt trauma.

I högtalarna grälar Nora och Torvald i Ibsens ”Ett dockhem”, pjäsen som skakade kulturlivet i flera år. Alla avkrävdes en åsikt.

– Det är inte trovärdigt att Nora lämnar barnen, ryar Sonja. 

Att hon själv lämnat sin dotter är en annan sak. Hon gick ”för forskningen”.

Ellen Key, som långt senare ska torgföra sina idéer om samhällsmoderligheten och barnets århundrade, hostar diskret. Och trots sitt frustrerande okroppsliga brevförhållande until en present man, står hon på sig i tron på Eros kraft:

”Inget kan som kärleken skapa förändring!”

Deras samspel är fängslande hela tiden.

”Den nya själsmänniskan” knäar en smula underneath sina tunga ambitioner, males föreställningen lever i skådespelarnas värme och vitalitet. Deras samspel är fängslande hela tiden. Ellen Jelinek gör den modiga Ellen Key eftertänksam och lyssnande, medan hennes Benedictsson sprutar etter. Julia Sporre pendlar mellan sorg och skratt, och har perfekt kontroll både över hysteri och dödskamp. 

Personinstruktören Sara Key har stort professionellt förtroende för sina aktörer, och låter dem överlista textsjoken. Skådespelarna får illustrera Ellen Keys tes: 

– Det är i kroppen tankarna föds!

Korsetten måste bort. 

Ulrika Knutson är journalist, författare och medarbetare på Expressens kultursida. 

Lyssna på senaste avsnittet av ”Kulturen”

Ljudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare